Halászbástya – en fantasi

Första kvällen i Budapest tog Gabriella mig upp till höjden där Budaslottet (Budai Vár) ligger. Vi gick omkring i det varma mörkret och där uppe stötte vi på en byggnad som bär namnet Fiskarbastionen, Halászbástya – ”hal” är förresten ”fisk” och det känns onekligen väldigt halt och fiskigt. Det är lätt att se att alltsammans är ganska nybyggt, lite över hundra år är det väl, men på något arketypiskt sätt liksom äldre än historien. Eller: världen har aldrig varit så gammal som nu.

bild1-78

Tornens form verkade vilja återge något från sagan eller från avlägsna platser och stenens släta vithet var något att röra vid. De fantasifullt svängda trapporna såg ut att föra till lockande gömställen. Ett sagoslott för barn och lyckligt ovetande.

bild2-78

Och ovanför denna ljusmörkt magiska bastion gick det underligt nog att fånga stjärnorna på bild, eller var stjärnorna uppnålade på himlapällen just där och då? Ett slags obekymrat skruvad Karlavagn lyfter mellan tornen för den som vill se.

Allra märkligast tedde sig statyn av Sankt Stefan (Szent István), denne mer än tusenårige kung (ungefär som Tomislav här), så ny och så helt utanför tiden. Månen, glorians förgyllning och sagotornet spelade en obekymrad treklang på natthimlen för barn och andra som tar leken på djupare allvar än allvaret. Symboler är människans försök att slingra sig ur tidens grepp.

bild3-78

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *