Sitter på Simpa och tänker på sommaren. Jag dricker kaffe och Londi dricker isvatten, hon förstår sig på sådant.
Ja, jag åker till Sverige något i juli för jag har fått löfte om Londi-vakt, men i augusti kommer jag att vara här och augusti är en stor och tung månad. Och slutet av juli skojar väl inte heller. Mest tungt är det för Londi förstås, men vi har luftkonditionering, så det ska nog gå. Jag har bestämt mig för att inte ha varken önskningar eller planer, åtminstone inte av ett sådant slag att andra också skulle kalla dem planer. Kanske kan jag kalla det små överlevnadsstrategier. Vi ska gå upp tidigt om morgnarna och sitta just här på Simpa med kaffe och isvatten innan det blir för varmt. På dagarna ska vi vara inne och vila och sova och skriva och läsa. Jag ska flytta bordet från balkongrummet – där luftblåset sitter – och ställa det i tomrummet, som ju har mycket plats. Vissa dagar kanske jag tar spårvagnen till Bundek för att simma några varv bland fiskarna där. Sena kvällar och nätter ska vi vara ute i ”parken” under lindarna, björkarna och valnötsträden. Kanske kommer någon som vill uppleva Balkanstiltjet från dess djupaste insida och hälsar på. Sådant går inte att förutse. Jag ska varje dag äta min hemlagade gazpacho och svarta oliver i mängder och jag ska dricka vatten och vitt vin. Och citronen ska också få en hedersplats. Londi får det hon behöver och hittar säkert lite extra i buskarna. Vi åker ingenstans för Londi reser inte mer.