Egentligen kan man ju tycka att jag har annat att göra och kanske också saker att verkligen bekymra mig över, men jag tänker inte tala om det senaste dråpslaget, inte här. Fast världen rullar ändå gång på gång över till den ljusa sidan eller jag kanske skulle kalla den den glatt mörka sidan. Under de senaste tre veckorna har vi haft tre Babylon Café, ett reguljärt på ”det nya stället” och två egna eller fria tillbaka i Kino Gričs dunkla källarlokal. Igår satt vi där igen på de omöjliga tältstolarna och drack Nikšićko, detta utmärkta montenegrinska öl, eller något annat. Och vi pratade om allt, ganska mycket om Kina. Vi talade om luftföroreningar i svindlande stora städer på märkligt uppsluppet sätt, fast hur ska man tala om luftföroreningar? Och det blev ganska sent.
Hemvägen blev lite trög, eftersom spårvagnarna glesnat åt mitt håll. Jag gick till fots mellan Branimirova tržnica och Držićeva, men det var egentligen bara välgörande.