Just nu är mina tankar inlåsta i sig själva och jag kan inte frambringa något av värde, jag läser andras texter och drar och sliter i dem och tycker plötsligt och ganska sorglöst att det mesta inte angår mig något nämnvärt (varför nämner jag det då?) och att allt bara rusar fram och förbi. Jag färdas upp och ner genom stan. Jag får honorar på smärre summor. Jag ligger alltid efter med allt. Jag sitter på bänken i solen och glömmer regnet från igår – eller var det i förrgår det föll?
Här är min stad:
Tkalčićeva:
Dolac:
Hrelić:
