Nu fylls luften med nyfödda tunna fina ljusgröna löv. De växer och vecklas ut så snabbt att jag gång på gång märker att det var igår, igår. Marken täcks med vita, skära och ljuslila fjun – det är blombladen som inte orkar hålla sig fast vid grenarna längre. Solen är stark, vänlig och grym, värmer, vårdar och bryter av. För några dagar sedan var lönnarna vackrast av alla träden:
Sedan var det kastanjerna med sina vida mildgröna händer. Bladen vet alltid sin form.
Och andra träd följer.