Igår eftermiddag befann jag mig under någon timme på överraskande hög över staden. Även om jag egentligen inte tycker om höghus något vidare, så är det ibland spännande att titta ut genom ett fönster på hög höjd, spännande och lite otäckt. Och nu var jag plötsligt på tjugofjärde (jag förstår att ni har varit högre upp, men det kan jag leva med) våningen och såg staden breda ut sig på ett för mig mycket upplysande sätt under mig. Jag tog några bilder för senare skärskådande av det hela. Det här höghuset står i södra delen av staden men norr om Sava och bara tre spårvagnsstopp väster ut från mitt kvarter. Jag tittade fascinerad på det stora nästan tomma järnvägsområdet: spår, jord, gräs och några grupper av byggnader och lite järnvägsvagnar. Jag hittade Branimirova, det är den långa raka gatan utmed järnvägsområdet. Branimir, är ett sådant där uråldrigt furstenamn… Med lite envishet lyckades jag identifiera Umjetnički paviljons kupolformade glastak (ganska långt till vänster på den första bilden och nära mitten på den andra). Och jag följde berget Medvednicas härliga linjer med blicken. Domkyrkan i Kaptol var lättast att känna igen med sitt dubbeltorn (finns bara på den första bilden) och därmed var det inte svårt att hitta till Gradec med Sankt Markuskyrkans vita torn.
Nu ska vi titta lite närmare på den andra bilden. Här har en del lite ruffiga byggnader från hitsidan av järnvägen kommit med och längst bort i fonden till vänster (i väster) ser man andra berg än Medvednica, det är väl bergen ovanför Samobor, gissar jag. Dessutom kan man på denna bild se det mäktiga stationshuset med sina tre ”hjälmar” (det heter säkert något riktigt) och det magnifika Hotel Esplanade snett emot, högt och vitt med ärggrönt tak. Den höga skorstenen vet jag ingenting om, i alla fall inte just nu.
Jag inser att det här nog är roligare för mig än för någon som inte känner igen tillräckligt många ”landmärken” här för att kunna leka den här gissningsleken…