Denna morgon sprudlar av ett sorglöst övermod. Det blåser en ljum vind och jag ser killar i kortärmat; andra har jackorna på men ser ändå lättsamma ut. Londi och jag går över gräset under träden
och från Marijans grönaksaffär väller Oh, Pretty Woman med Roy Orbison ut på gatan alldeles skrattretande högt, medan han själv är i full färd med att lasta av ett vimmel av ljusgröna salladshuvuden från sin lilla lastbil. Han vinkar. Jag vinkar till svar.