Min väg

Det har hänt att jag sneglat lite försiktigt åt än det ena än det andra hållet för att se vad den och den tycker om det eller det, innan jag själv klämt ur mig det som tryckte på – eller låtit bli att klämma det ur mig, om det verkat alltför långt från det allmänt accepterade. Den tiden är slut – kanske på ett undermedvetet plan sedan länge, fast jag är inte helt säker på detta. Jag kastar nu också medvetet av mig de sista ledbanden och anpassligheterna. Min väg är min och ingen kommer att ge mig en annan väg. Detta betyder inte att jag alltid måste tvinga mig att ropa ut vad jag tänker – många saker vilar bäst inom en människa – men jag ska aldrig mer tiga eller modifiera mina tankar för att passa in i något grupptänkande. Grupper tänker nämligen inte. Det är bara enskilda människor som tänker.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *