Igår kväll rulllade jag hem genom natten med spårvagnen efter en omtumlande konsert med Rade Šerbedžija och Arsen Dedić. Det går inte att beskriva den fest de höll på Lisinskis scen, en fest för levande och döda. Kemal Monteno som dog i vintras var med i högsta grad och man anade "Sarajevo, ljubavi moja" även om sången var förklädd.
Rade Šerbedžija och Arsen Dedić drack vin, sjöng, läste dikter, lekte med döden och varandra och visade sin djupa vänskap och publiken levde med. Och så sjöng de här två underbara gamla männen med glöd Arsens sång "O, mladosti" (O, ungdom) och den fullsatta lokalen skälvde, var vi tusen människor? Och hur bra var inte violinsten!
