Igår fick jag – en vecka efter att det hände – veta att den kände bosniske sångaren Kemal Monteno dött i lunginflammation på ett sjukhus här i Zagreb. Jag började leta bland hans sånger på nätet och samtidigt tänkte jag något stressat, ologiskt om att ”nej, detta är inte möjligt, jag har ju bara känt till honom i några år och det är egentligen först nu jag riktigt vet att han finns…”. Och jag vet ju att min dröm om Sarajevo bärs av hans röst och ord.
lånad bild
Och så kom tanken att jag nog verkligen bor och lever här nu. Nej, jag vet att detta inte är Bosnien eller Bosnien&Hercegovina, men detta är Balkan och här vet man vem Kemal Monteno var. Jag har nog blivit en del av tiden här. Trots allt, trots att jag fortfarande talar så konstigt och trots att jag inte kan läsa på riktigt. Och trots att jag ibland på ett nästan underbart sätt inte förstår vad man säger till mig.
Jag har en historia här och Kemal Monteno är en del av denna historia.
Ett svar på ”Kemal Monteno…”