Och så har vi fått ännu en vår, Londi och jag.
Ja, så här såg hon ut, när hon låg i gräset vid en av bänkarna här i ”parken” för så där en vecka sedan. Nu är gräset kanske lite grönare och tjockare och en del andra blommor har tittat upp. Men Londi ser likadan ut. Och solen skiner på oss och vi rör lite tanklöst vid vår existens. Vi vilar i nuet och lutar oss på olika sätt – på hundvis och människovis – tillbaka mot det som varit. Framtiden är inget annat än nästa nu. Vi jagar inte efter vind.
Så rörande! Det är gripande att läsa om livet med Londi. Hoppas ni får en fin vår!
Tack Veronica, jag önskar dig också en fin vår. Idag har vi nästan sommar här.