Härom kvällen åkte jag för första gången med uspinjača/bergbanan (jag vill kalla den för ”kugghjulsbana” men det är tydligen fel) här i staden. Jag for uppifrån Gornji grad ner till Donji grad. Nerfärden tog en knapp minut och det kändes varken kortare eller längre. Genom detta vann jag ett nytt vackert utsnitt av stadens panorama:
Hade jag varit husvärden hade jag gjort något åt mossan på det där taket närmast till höger…
Jag tycker annars den är rätt dekorativ, men det där med patina är förstås lätt att sorglöst uppskatta om man inte har ansvaret för byggnaden. (Och detta har ju du tagit på dig nu.)
Ja, jag har liksom en fastighetssida av min personlighet…
Jag vet inte vad jag ska be dig sköta, men något är det absolut. Låt mig tänka lite.
Take your time.
Detta låter nästan lite hotfullt, men går också att ta som ett erbjudande, nevvero?
Tegel, tegel i väggen där
Säg mig vem som hållfastast är…
Ja, för att inte tala om tegel på taket där: Vem har mest mossa på mössan?
Den vyn känner jag till från besöket i Zagreb i mars, fast då var det vinter, eller delvis vinter för det var svettigt värre den dag jag kom och några dagar senare virvlade snön i luften… Har varit borta från din blogg ett tag. Trevligt att återvända. Uppsökte i dag Hjalmar Gullbergs grav i Malmö efter lunch på en rätt nyöppnad restaurang som serverar rumänsk husmanskost (fröjder för gommen, sarmale – kåldolmar, vad heter sarmale på kroatiska? Likadant?) Hjalmar Gullbergs grav var synnerligen enkel, en liggande vit platta med hans och hustruns , Greta … (Thofft?), namn. Där bakom en sten med fosterföräldrarnas samt deras dotters namn. Enkelheten förde tankarna till de fantastiska raderna i den lika fantastiska dikten ”Till en näktergal i Malmö”: ”Dig vill jag intill döden efterlikna/ o, sångare som vägrar att bli sedd.” Hmm, ord att fundera på i samband med att melodifestivalen gick av stapeln i Malmö. ”O, sångare som vägrar att bli sedd”… Vilken gigantisk uppmärksamhet det spektaklet fick i teve o media. ”Jag hör musik och letar efter orden”, står det också i nämnda dikt. Gullbergs poesi var musik, men honom är det väl ingen som frågar efter i dag… Ja, det här hade inte så mycket att göra med din Zagreb-vy, men men…
Per,
hej igen, trevligt att se dig här. ”Sarma” heter de där kåldolmarna här, tror jag i alla fall. Jag åt några väldigt goda hos en väninna här i vintras.
Tack för din Gullberg-betraktelse! Du anar inte hur mycket Gullberg jag läst och hur intensivt. Men det finns en del som pekar på detta här under pausträdet. Stoppa ”Gullberg” i sökrutan så får du se.