Våren stiger nu också in i affärerna, varuhusen och stormarknaderna. Igår på Mercator inträffade en liten vårhändelse i kön till den ena kassan. En lite slarvigt elegant (min favoritform av elegans) gråhårig man som stod framför mig spred sitt glada humör åt alla håll och även jag serverades någon lustighet, tyvärr lite över min språkliga nivå, men jag svarade med en mångtydig gest, som visst blev ”rätt”. Innan han skulle betala formade han en 200-kunasedel till en strut som han sedan med en cermoniell bugning överräckte till kassörskan samtidigt som han blinkade åt mig. ”Cvijet”, sa jag skämtsamt, ”blomma” alltså. Han nickade och log generöst och jag tänkte på min son Rudolfs första skämt. Han var väl knappt två år och vi låg på en säng och slappade och trivdes, då han fick syn på pärlan jag hade på min ring. Han strök med finget över pärlan och sa ”boj” (boll) och så log han brett – ”pella”, tillade han sedan lite förklarande ifall jag skulle vara trögfattad.
°°°
PS Salongen är inte död även om dagens dikt där heter Smrt.