En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.
°°
Ja, en tillfällighet vill att vi ska läsa Wivallius’ Klagevisa just idag.
Skall aldrig vintern taga slut?
Kom, ljuva sol igen,
om du har strålar än,
och driv all köld ifrån oss ut!
Låt källors sorl och fåglars sång
få lätta min förtret,
att ej min enslighet må bli för lång!
Men tänk, om ock din värma dreve bort
ett hjärtas köld och is.
Hur då var årstid skulle vara kort
och som ett paradis!
🙂
PS Här i Linköping har isen på vägarna äntligen börjat tina.
Det jag balanserade över för någon timme sen, har jag nu vadat igenom.
Bengt, fortsätter det så här någon vecka till, så får den dikten också gå in i kursen.
Marlena, här tinar det inte, utan det är minus och säkert fallit en decimeter snö under dagen, minst. Överallt hörs skrapande av snöskottning.
Klagevisa denna torra och kalla vår.
Giv glädje och tröst, låt lärkan ej dö,
Låt leva sommarens svala !
Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,
som nu mån sorgeligt tala !
Giv sommar, giv blommor
Giv gott grönt hö,
Låt göken ropa och gala!
(Lars Wiwallius på Kajaneborg, 1600-talet )
Nedskrivet den 16 mars 2010.
Tack Mamma,
ja, i Sverige kan väl klagevisan passa nästan varje vår – åtminstone då och då. Här är det väl egentligen inte så, men det här kraftiga vinteråterfallet gjorde att den kom mycket närmare studenterna som läser den det här året.