Vi går in här över en lånad – blåmålad – porslinsbro:
Gammalt porslin
En kung i Sachsen samlade porslin,
Men samlingsvurmen blef en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin.
Sitt garde — tänk — mot en kinesisk kruka!
Femhundra man med sabel och karbin,
Som preussarn visste att förträffligt bruka,
I exercisen smidiga och mjuka,
I krig en mur, tänk, mot — en blå terrin!
Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett öfverbjuder
Från världens början — ja, så tycker ni.
Se’n bytet gjordes, har ett sekel svunnit:
Femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
Den gamla krukan — hon står ännu bi.
från Röhsska museet
Det här ansiktet som tittar genom tiderna får här stå som en bild av diktens kruka.
Vilken tänkvärd dikt! Jag har gillat Snoilsky sedan unga år. Speciellt några ord:
”Jag torgför ej mitt hjärtas lust och kval att skrynklas ned av obekanta händer.”
och ändå..
Ja – den här tycker jag också om:
Jag bringar druvor, jag bringar rosor,
jag skänker i av mitt unga vin,
på alla stigar, på alla kosor
jag slår den ljudande tamburin.
Tittade du förresten in i länken (inne i ”Carl Snoilsky”) till ”Sverigeminnen i Slovenien” – rätt intressant läsning.
PS Idag har jag varit på Janicas disputation och ikväll ska Londi och jag till Kino Europas terrass och dricka drinkar med henne och hennes vänner. Det är en underbar sommardag och kvällen blir säkert också varm och härlig.
En nostalgitripp … den här dikten brukade min mamma citera (hon hade fotografiskt minne (vilket tyvärr inte har gått i arv) och Snoilsky tror jag tillhörde hennes favoriter. Raderna som Marlena citerar har jag också fått höra ofta…. Nu känner jag att jag måste leta i poesihyllan!
Ja, Snoilsky är kanske aktuell. Inte minst så här nära Slovenien…
Tänk att krukan den hittade jag på slottet Moritzburg inte långt från Meissen och Dresden i dåvarande Östtyskland 1969. Undrar om den är kvar. På min tid läste man poesi på gymnasiet