Under gårdagen hölls en stor demonstration för bättre villkor för cyklismen här i Zagreb. Jag har visserligen ingen cykel här och tänker knappast skaffa någon, eftersom det är för svårt att cykla med Londi i den här stadstrafiken, men visst är jag för bättre cykelvägar genom och runt staden och allmänt bättre villkor för cyklismen här och i förlängningen ser jag också projektet som besläktat med min kamp för hundars rätt att åka spårvagn utan kamp.
När Janica och jag utan något egentligt mål – fast till sist hamnade vi hemma hos mig – promenerade i solen utmed den bullriga, breda genomfartsleden Vukovarska, översköljdes vi plötsligt av ett myller av cyklister. Vi kände igen en och annan student bland dem och kastade spridda vinkningar omkring oss. Det var svårt att ta bilder, men vi gjorde ett försök eller två:
Vackert! Cykelgerillan är den enda jag helhjärtat ger mitt stöd.
Hej Thomas,
ja, jag vet att du är en sann cyklist. Själv är jag ju för tillfället cykellös, men jag håller ändå på cyklismen och jag ser den som en broder till mig som hundmänniska. Varken cyklisterna, Londi eller jag vill vara tvungna att underordna oss bilismen.