Månad: mars 2012

Blitva

Bodil Z 8 kommentarer

Kanske skulle jag öppna en matblogg. Nej, säger ni och ni har förstås rätt för jag behärskar egentligen bara en rätt, åt gången alltså. För tillfället handlar min matlagning här om ”blitva”, ”mangold” på svenska, om det nu är svenska.

Blitva lagar jag till så här – och inte på något annat sätt: Jag kokar den en stund – kanske tio minuter, kanske lite längre. Sedan vrider jag ur bladen noga, när de svalnat lite, annars blir det obehagligt. Jag hackar lite vitlök och strör bitarna över blitvan. Ja, kanske skär jag blitvans stjälkar och blad i lite mindre bitar. Och så saltar jag lite och till sist – eller tidigare – häller jag olivolja över det hela:


blitva enligt "receptet" här

Och detta kan man ha till vad man vill: pršut kanske eller någon ost eller ägg eller… Gott va?

PS Jag hade faktiskt med mig en liten glasburk med blitva upp till Japetić, så jag kunde trycka in några blad i brödet och bjuda mina medvandrare, som tyckte att jag hade lyckats med mitt kokande.

Jag ville, jag vore

Bodil Z 5 kommentarer

Härom kvällen när jag betraktade månens tropiska vagga på himlen här, tänkte jag på Gustaf Frödings dikt Jag ville, jag vore. Redan rubriken är en månvagga, eller hur? Och här går vi nu under blommande magnolia och jag drömmer vidare om Indialand:

Jag ville, jag vore

Jag ville, jag vore i Indialand
och India vore sig själv
med pärlor till grus och rubiner till sand
och slott, som på vinken av Akbars hand
drömts fram vid en helig älv.

Jag ville mitt hus var av bambuns rör,
där västvinden svalkades sval
av palmer, som skuggade utanför,
och dschunglen sjönge sin vilda kör
om jakter och strider och parningsval.

En flicka med hy som mahognyträ
och silke om höfter och bröst
satt lutad i skuggan av palmernas lä
— jag lade mitt huvud mot finvuxet knä
och lyddes till viskerskans röst.

Hon talade tyst om skymningens sus
om själarnes tusenårsfärd,
om Karmas kamp och Akasas ljus
och slocknandets ro i Nirvanas hus
vid gränsen av varandets värld.

Jag ville min själ kunde lossas ifrån
det vaknas förhärjade strand,
från kalla, förtorkade ögons hån,
jag ville, jag vore ett drömlands son,
en infödd av Indialand.

Jag minns att jag för ett antal år sedan tillsammans med en väninna under en resa längs Oder och Neiße – utan framgång – försökte ta mig genom stängslet till den nervanstalt i Görlitz, där Fröding tillbringade olyckliga – men kanske också lyckliga: hur kan man veta det? – månader. Stänk och flikar ska han ha påbörjat där…

Hundglass och blåsippor

Bodil Z

Lördagens bergsvandring innefattade förutom sol, värme och vårblommor

också en sista vink från vintern. På nervägen hittade vi ett ganska stort sjok av snö på en skuggig sluttning, en avlång snömassa som till hälften var täckt av löv. Londi och Buba blev mycket intresserade och började att gräva med raska tasstag. De tryckte ner munnarna i snön och ”betade glass” med välbehag.

Och strax intill lyste blåsipporna bland löven och visade att ”nu är det vår”.

Månskäran

Bodil Z 9 kommentarer

Jag måste tala lite med er om månskäran. Är det inte så att den är vertikal i Norden? Jag tycker att jag minns den så. En gång hörde jag att i tropikerna ligger den som en vagga, men vad är då detta?

Det här är inte någon tropisk zon. Och ändå… Eller är det den där lilla höjdskillnaden mellan spetsarna som gör det? Otropiskt?

Jag ville, jag vore i Indialand…