Den här boken finns här hos mig på Hvarska (jag har lagt en Sava-sten på den som bevis) sedan början av det här året. Några gånger har jag tagit den i min hand och velat börja läsa, men så har jag tänkt att jag sparar den tills jag har mer tid. Ännu har den tiden med mer tid inte kommit. Däremot fick jag härom dagen ett mail med en länk till en text som handlar om den här boken. Kanske är det någon av er som genom den lockas att läsa Joachim Gaucks Winter im Sommer – Frühling im Herbst före mig?
Det är en ganska lång text som Per Nilson skrivit och jag gör på försök ett uttdrag ur den, så får vi se om ni hittar in i texten som helhet:
En septembernatt 1985 upptäckte poli- sen att hus i Rostocks innerstad försetts med stora regimkritiska budskap, målade med rödfärg: ”Vi är myndiga men har inget att säga till om”, eller ”Skapa fred utan vapen, Biermann lever”. Polisen lyckades inte hitta de skyldiga.
De skyldiga var tre unga människor som tillhörde Gaucks kyrkliga ungdomsgrupp. De gick till honom och berättade vad de gjort. En av dem var minderårig. De andra var ett gift par, Ute och Gunnar Christop- her. Gunnar var totalvägrare och måste räkna med ett fängelsestraff om han inte dessförinnan beviljades utresa till Väst. Ute hade bittra personliga erfarenheter av livet i DDR och ville bara lämna landet. Endast Gauck visste vem som målat slagorden.
Men flickan som ännu var minderårig förälskade sig i en ung man och i sitt stora förtroende för honom berättade hon vem som målat slagorden. Mannen gick till Stasi.
Här är länken till hela texten.
Det här är ju också en del av mitt eget liv och jag undrar fortfarande över min eventuella Stasi-akt…
PS Boken är inte översatt till svenska – ännu.
Spännande! Tack för tipset. Det kommer på inköpslistan inför nästa Tysklandresa. 🙂