Att bo i världen

Bodil Z Litteratur

Efter en förlängd förmiddag av idogt rättande, begav jag mig tillsammans med Londi upp till Gornji grad någon gång fram på eftermiddagen. Vi slog oss ner i ett ganska folktomt kafé vid Tkalčićeva för jag tänkte läsa och förbereda en recension. Jag beställde mitt kaffe och försjönk i min bok och Londi la sig ner bredvid mig efter att ha gått ett varv bland de få gästerna.

Den sista essän i Att bo i världen (översatt av Vibeke Emond och Gunnel Mittelman) av Natalia Ginzburg heter ”Porträtt av en författare” (Jag läser den på svenska eftersom det just är denna svenska version jag ska skriva om.) och den slutar så här:

Han tänker att han aldrig har gjort något annat än staplat misstag på misstag. Att han har varit dum. Han har också ställt sig många dumma frågor. Han har frågat sig själv om det för honom var plikt eller nöje att skriva. Dumt. Det var varken det ena eller det andra. I de bästa stunderna var det, och är det, för honom som att bo i världen.

Blick åt det ena hållet från vårt bord:

Och åt det andra:

Promenad tillbaka genom Tomislav Trg under blommande magnolior.

I fonden Glavni kolodvor och Tomislavstatyn. (Därifrån tog vi tvåans spårvagn hemåt.)

9 kommentarer till “Att bo i världen”

  2. Vad långt våren har hunnit hos dig, Bodil. Här pågår fortfarande den femte årstiden. 😉
    Jag önskar dig en fin helg.

  3. Ja, här nere i stan är det full vår och nästan försommar. Lite annorlunda var det uppe i bergen härom dagen.

    Treliv helg till er båda!

  4. En – t.o.m. för dig, Bodil – jävligt fin bloggpost. Från ord till bild, kontemplation till rörelse. En sorts novell som bara kan skrivas på bloggiska, syns det mig.

  5. Tack Gunnar!
    Jag kände det också lite grand som om jag kunde låna bokens titel och sätta den över mitt eget liv.

  6. Fin bild av de tomma röda stolarna. Ser ut som ett stolarnas stilla samkväm, innan mänskorna kommer och stökar till allt.

  7. Och det ser ut som om de promenerat över från ”sin” bar snett över gatan: Karlovacko på besök hos Stella Artois.

  8. Det har du rätt i! Här är mer liv och rörelse än man kunde tro vid en första anblick. Det är en konferens där alla stolar har identiska namn på namnbrickorna!

Kommentarer är stängda.