I en liten text jag nyss skrev för Hufvudstadsbladet lät jag Klara Johanson och Marija Jurić – eller ska jag säga KJ och Zagorka? – samtala under några eftermiddagstimmar på ett kafé i Regensburg i mitten av juni 1914. Jag lät mina tänkta läsaren sväva i ovisshet om vem av de båda damerna som någonstans i mitten av samtalet yttrade repliken:
Frestas man inte till antagandet att kunskaper och erfarenheter är belagda med tull när man observerar hur ytterligt sparsamt flertalet utrikesturister hemför dessa varor?
Men visst är det väl Klara, den torra, och raka?
Jo, det är det: ur ”K.J. själv”, avsnittet ”En recensents baktankar”. KJ:s röst är ju egentligen ganska igenkännlig. Zagorka vet jag tyvärr inte hur hon lät.