Erik Blomberg: Dyningen

Dyningen

Dyningen susar med långa slag.
Skyarna stiga ur havet.
Nu är det åter dag.

*Timmar, timmar som tysta gå,
stanna och viska er gåta!

  • Stilla till sömns de gå.*

Dyningen susar och gråter.
Skyarna sjunka. Stum var min dag.
Nu är det afton åter.

Erik Blomberg

hav

PS Nu är det ekmanska skogsprojektet i Salongen avslutat.

2 tankar om “Erik Blomberg: Dyningen

  1. Väldigt roligt att du använder Erik Blomberg, en av mina favoritlyriker, av den där sorten som egentligen är klassiker, men aldrig blivit det. Som i ”Dyningen”, sådan tröst. Tänk bara på hans dikt ”Gravskrift”…eller så vackra rader som dessa:

    ”Du – och ingenting annat.
    Livet är bara en viskning.
    Tiden har stannat.
    Du, du – ingenting annat.”

    Vem kan då ångra att man älskat? Tack Bodil, du gjorde den svartaste lördagen på länge lite ljusare. Jag hade glömt Blomberg, och Malmberg, och Bergman, och…

  2. Michael,
    dikten ”Dyningen” omsluter för mig hela tillvaron. Jag läser ganska mycket Blomberg just nu. För några veckor sedan köpte jag på ett antikvariat ett litet samlingsband med dikter av Blomberg från olika tider och där läser jag fram och tillbaka.

    Av Malmberg har jag skrivit in flera dikter här, bland annat den skakande ”Ett övergivet hus”. Av Bergman finns ”Melodi”.

Kommentera