Klaus-Jürgen Liedtke: Die versunkene Welt

Igår hittade jag ett stort brunt paket i brevlådan. Inne i paketet fanns den här boken:

Inne i boken låg ett brev till mig som läsare:

Liebe Kolleginnen und Kollegen,

Klaus-Jürgen Liedtkes ”Die versunkene Welt” ist nicht nur eine große Erzählung über Heimat, Flucht und Vertreibung der Menschen eines ostpreußischen Dorfes. Dieses Buch ist das Ergebnis einer jahrzehntelangen andauernden akribischen Recherche, das Ergebnis einer Suche nach der Annäherung an eine Wahrheit, die verborgen hinter Geschichten und Mythen, hinter Fragmenten und verlassenen Orten, Schritt für Schritt, im Prozess des Sortierens und Zusammensetzens, des Nachspürens und Hervorholens, pendelnd zwischen Fakten und Fiktion ans Licht getreten ist.

Ich wünsche Ihnen eine erkenntnisreiche und wundersame Lektüre.

Mit den besten Grüßen

Uta Niederstraßer

Klaus-Jürgen Liedtke är mest känd som lyriker och som översättare: Han har översatt hela Gunnar Ekelöfs verk till tyska och för det har han bland annat blivit tilldelad Paul-Celan-Preis.

”Die versunkene Welt” (Den sjunkna världen) är en bok om den lilla byn Kermuschienen i Ostpreußen, om dess människor och dess historia. Den handlar om flykt och fördrivning, men är också en noggrann rekonstruktion av den värld som Kermuschienen en gång var. I tjugo år har Liedtke arbetat med att samla dokument, brev och muntliga berättelser. Han har på en rad platser i världen sökt upp människor som en gång levat i byn eller som känt eller känner någon som en gång bott där. Han har sammanställt deras historier om livet i Kermuschienen, om traditioner, personlig lycka och olycka, om katastrofer och om detta mikrokosmos’ undergång.

Jag börjar nu läsa den här boken och märker redan i det första kapitlet, ”Otto Steinke”, att det är något särskilt med språket här. Det ”låter” liksom om texten och jag tror att den faktiskt ”talar” (en stiliserad form av) en nu kanske utdöd ostpreussisk dialekt. Liedtke har alltså – verkar det som för mig så här vid första titten – också försökt sig på att rekonstruera själva språket i sin ”Kermuschienen-rekonstruktion”.

Längre fram när jag har läst mig in i boken ska jag berätta mer.

•••

PS I Salongen finns nu text nummer tre i vår ekmanska skogsserie.