Eftermiddag vid Vänern

På sträckan mellan Timmervik och Sikhall stupar gråberget på sina ställen nästan lodrätt ner i Vänerns böljor. Londi och jag vill inte följa stigen som löper ett stycke från sjön, så därför får vi kravla oss upp och ner för stensluttningarna, hoppa över klippsprickor och klänga oss fast i ungekarna och tallarna. Vår gång är koncentrerad, det gäller att inte ramla ner. Plötsligt skjuter en råbock som ett guldbrunt spjut upp ur buskarna framför oss och så är han borta. Vi flämtar till men strax kämpar vi vidare.

Allt emellanåt får vi ge upp vårt företag och kava oss upp till stigen för att följa den en bit, tills vi liksom sugs tillbaka närmare vattnet igen:

Vänern

Londi på höjden

Londi och sjön

mossan och sjön

4 tankar om “Eftermiddag vid Vänern

  1. När jag betraktar dina fina bilder, Bodil, får jag en så extremt stor längtan efter vattnet. (Trots att vi har Mälaren här i närheten. Men den är annorlunda på något sätt..)

    Tog du bilderna här om dagen? Vädret ser så fint ut jämfört med vår gråa soppan här i Uppsala.

  2. Tack Constanze,
    bilderna tog jag i söndags och då var det soligt och klättrandet gjorde att det kändes riktigt varmt också. Idag är det gråmulet.

  3. Vänern, tänk att ett namn kan kännas så hemma… Vän-ern, kommer alltid att vara mitt hemmavatten, hav i all ära, men Vänern… och förstås Klarälva, Rådasjön, Lemundtjärn…

    Tillbringade ett par dagar i Sikhall för ett drygt decennium sedan, lånade en stuga med några förvirrade individer, kan ha varit 96, det var fotboll på gång (sånt minns jag), men jag minns de här klipporna, hur bökigt det var att ta sig ned till ”stranden”, misslyckat fiske, grillning…

    Mässan igen, är du där på icke-fack-tid? Så man kan skaka tass?

    Den översta bilden är riktigt bra. Riktigt bra.

Kommentera