Mossans gullren sticker försiktigt upp sin späda krona genom markens gröna. Än är det inte vinter.
7 kommentarer till “Mossans gullren”
Detta är så förtjusande, och ens egen sagofantasi sätts genast igång… vad gör renen där, nedkrupen i mossan… och vad är anledningen. Ja, det har jag svar på, men jag nöjer mig med att bara tänka.
Hej Nilla,
jag tänkte faktiskt lite på dig när jag gjorde i ordning det här.
Härom dagen när Londi och jag strövade omkring i skogen på andra sidan järnvägen (där ännu allt är oförstört) såg jag sådana här små gullkronor sticka upp både här och där i mossan.
Jag tror att gullrenen här skickar en hälsning till dig.
Är det en svamp? Den ser ut som om den vill härma vad det nu är som växer intill. Sådana här bilder har mycket poesi i sig, man ser som en hel livskamp…
Ja, min lilla rens gullkrona är faktiskt samtidigt en fingersvamp. Den liknar så mycket den kan.
PS Samtalade vi inte en gång under den märkliga ”mossringen”? Eller minns jag fel?
”Mossringen”? Kan hända… minns inte riktigt. Syns det inte i ditt arkiv? Det var många naturbilder som ledde mig att kommentera, det minns jag, bl.a. ödetorpen kring ditt hem, och alla öden som de viskade om i det tysta suset. Skogen som alltid varit mig kär, trots att jag varit Billerudare. Din hund vid havskanten någonstans.
Übrigens, kommer du att göra något på mässan i år?
Den fagra svampen har flera namn på svenska:
gullhorn, hjorthornssvamp (den benämning jag brukar använda) eller det mindre vackra klibbfingersvamp.
Michael,
nu satte jag in ”Mossringen” i sökrutan under det lilla (paus)trädet och jag såg att du fanns med bland kommentatorerna därunder.
Jag kommer att vara på mässan, men i år gör jag inget framträdande.
Agneta,
vad märkligt att den verkligen heter ”gullhorn”, fast egentligen är det kanske inte alls underligt, den ser ju just ut som ett litet gyllene horn.
Detta är så förtjusande, och ens egen sagofantasi sätts genast igång… vad gör renen där, nedkrupen i mossan… och vad är anledningen. Ja, det har jag svar på, men jag nöjer mig med att bara tänka.
Hej Nilla,
jag tänkte faktiskt lite på dig när jag gjorde i ordning det här.
Härom dagen när Londi och jag strövade omkring i skogen på andra sidan järnvägen (där ännu allt är oförstört) såg jag sådana här små gullkronor sticka upp både här och där i mossan.
Jag tror att gullrenen här skickar en hälsning till dig.
Är det en svamp? Den ser ut som om den vill härma vad det nu är som växer intill. Sådana här bilder har mycket poesi i sig, man ser som en hel livskamp…
Ja, min lilla rens gullkrona är faktiskt samtidigt en fingersvamp. Den liknar så mycket den kan.
PS Samtalade vi inte en gång under den märkliga ”mossringen”? Eller minns jag fel?
”Mossringen”? Kan hända… minns inte riktigt. Syns det inte i ditt arkiv? Det var många naturbilder som ledde mig att kommentera, det minns jag, bl.a. ödetorpen kring ditt hem, och alla öden som de viskade om i det tysta suset. Skogen som alltid varit mig kär, trots att jag varit Billerudare. Din hund vid havskanten någonstans.
Übrigens, kommer du att göra något på mässan i år?
Den fagra svampen har flera namn på svenska:
gullhorn, hjorthornssvamp (den benämning jag brukar använda) eller det mindre vackra klibbfingersvamp.
Michael,
nu satte jag in ”Mossringen” i sökrutan under det lilla (paus)trädet och jag såg att du fanns med bland kommentatorerna därunder.
Jag kommer att vara på mässan, men i år gör jag inget framträdande.
Agneta,
vad märkligt att den verkligen heter ”gullhorn”, fast egentligen är det kanske inte alls underligt, den ser ju just ut som ett litet gyllene horn.