Försäkta – det här är alltså inget för allvarligt sinnande läsare…
Jag har just läst min morgontidning, SvD, och funnit att Merkels urringning ”skapat debatt på hemmaplan” och att den tar en halvsida i tidningen. En bild ska naturligtvis in först – urringningar kan man inte bara tala om. Det här är Angela Merkel på den nya operan i Oslo. Är hon inte rätt magnifik?
Och vad sas då kring urringningen? Günther Beckstein, Bayerns regeringschef: ”Här i Bayern älskar vi barocken och livsglädjen” och ”lite mer känslor mår vi bara bra av.” Imagerådgivaren Silke Frank tyckte att klädseln var ”ett klavertramp”. Armin Morbach, rådgivare åt bland andra Naomi Campbell säger så här: ”Framtoningen är stark och sexig och vittnar om en ny säkerhet”. Socialdemokraten Walter Mende säger hånfullt: ”Fram till uppträdandet i Oslo hade jag ingen aning om att förbundskanslern hade bröst”. Partiforskare och statsvetare varnar för att Merkel genom den här klädseln riskerar att sudda ut sin sakliga profil. I opinonsmätningarna åkte Merkel upp på första plats igen.
Hos Karin hittar jag en annan urringning, Marie-Antoinette med en ros:
Här kan vi läsa allt möjligt spännande om (f)icebook, om nattlig bön för Marie-Antoinette i scoutlägret, om ”Inlandsisens vänner”.
Ja, hur har vi det – handen på hjärtat – med inlandsisen idag? Tack vare Bengt O. får vi ny ”påfyllning”. Se här ett utdrag ur hans istext:
Redan i äldsta tider förbryllades människorna av att hitta fossiler av snäckor och andra havsdjur högt uppe i bergstrakterna. Många kuriösa förklaringsteorier lades fram. En populär sådan var att snäckor och fiskar hade spolats upp av syndafloden. En annan var att fossilerna ingalunda var lämningar av djur utan på något sätt hade vuxit inne i klippformationerna. (Detta påminner något om nutida kreationistiska teorier som dock har den extra knorren att fossilerna plaerats ut av f-n själv för att förvilla oss.) Den som med berömvärd logik och empiriska observationer visade på orimligheten i dessa teorier var ingen mindre än Leonardo (känd från ’da Vincikoden’). Hans egen förklaring nuddade vid sanningen men inlandsisen kände han ju inte till. Han menade snarast att världshaven och inre vattenflöden hade eroderat bergen så att dessa blivit lättare och därefter rest sig.