Inspirerad av Jorun som tagit vackra stillbilder på olika fåglar hos sig – en av dem var gulsparv – har jag tagit lite fågelbilder i blötsnöyran från köksfönstret här. Det har blivit mer av irrbilder och flygfórton, men jag undrar om inte en del, eller kanske alla, i det ivriga sällskapet här också är just gulsparvar. Plötsligt fick de allesammans lust att plundra den illa medfarna julkärven på – jag undrar vad.
Tyvärr kan jag inte hjälpa dig med fåglarnas namn.(Är nämligen riktigt dålig i biologi och dessutom är naturnamn riktigt svåra på främmande språk..) Fast det ser lite ut som ”Meisen” (finns de över huvudtaget i Sverige?!?*suck*)
Trevlig vinter dock. Här har vi ju redan hälsat våren välkommen..
Constanze,
det gör ingenting; jag nöjer mig med att tro att de är gulsparvar (Goldammern). Det är inte lätt att se det på de här suddiga bilderna, men i verkligheten såg de rätt ”gulsparviga” ut. Det jag försökte få med på de många bilderna var främst vimlet: snöyran och ”fågelyran”.
Jodå, Meisen – mesar – finns här och de brukar sitta på talgbollarna i det här körsbärdsträdet och de vanligaste mesarna är talgoxe (Kohlmeise) och blåmes (Blaumeise).
Jag har fler gulsparvar på bloggen i dag. Konstigt, jag vet inte om jag sett dem förut och nu finns de överallt. Förmodligen är det inte mängden fåglar som ändrats (fast vad vet jag om det?) utan mina ögon/min hjärna som numera känner igen något nytt.
Vad jag förstår är de förtjusta i havre, så jag antar att det är havre de söker i kärvarna – kanske hade de andra mattällen som blev oåtkomliga i snöyran.
Hej Jorun,
vackra tydliga fågelbilder hos dig igen, ser jag. Och just gulsparvar har du också – kanske har de blivit vanligare? Årets fågel kanske är en gulsparv?
Jag funderade på om det verkligen kunde finnas några havrekorn kvar i kärven. Den har ju suttit där sedan före jul. Men tydligen fanns det det.
Gulsparven är för mig i sin tyska Goldammer-gestalt åtminstone delvis en litterär fågel. På första sidan i Joseph von Eichendorffs ”Aus dem Leben eines Taugenichts” möter vi en gulsparv som när våren kommit säger upp sin tjänst hos bonden och ger sig ut på egna fria vingar.