Fjäll och älvar är väl något som bara finns här uppe i norr, egentligen bara i Skandinavien. Bergen här uppe är fjäll och floderna är älvar. Det är en alldeles särskild sorts översättning det här, för det är inte ord som översätts utan företeelser. Fast om man gör lite milt våld på tanken eller föreställningen kan man möjligen kalla fjällen för berg och älvarna för floder, men aldrig blir väl Nilen eller Donau älvar och Anderna eller Alperna är alls inga fjäll. Själv bor jag nog i gränslandet eller på den yttersta remsan av denna nordliga fjäll- och älvvärld, för det sydligaste fjället i världen är nog i alla fall Dalslands Kroppefjäll och den allra sydligaste älven är väl ändå Göta älv.
Göta älv strax söder om Brinkebergs kulle
Just um detta läste jag häromdagen i boken [Språket](http://mondschnee.blogspot.com/search/label/Sprache) där Lars-Gunnar Andersson besvarer lyssnarfrågor:
Flod och älv
Jag är engelsman – måttligt språkintresserad – som är gift med en svensk tjej och som har bott i Sverige nu i 4 år. För bara några månader sedan upptäckte jag det här med att det finns inga floder i Sverige.
Jag har kunnat älv och bäck och å och flod sedan SFI-dagarna (Svenska för invandrare) men hade aldrig förstått att de tre första bara används i Sverige och den fjärde bara utomlands. Vad ligger bakom detta? Och vad jag förstår finns det inga katedraler i Sverige och inga domkyrkor i utlandet? Det kanske finns en hel drös med ord som är likadana? J D, Västerås
Lars-Gunnar Andersson svarar:
Ja, vi har vant oss vid att floder är det som flyter nere i Europa. Kanske uppfattar vi deras lopp som lugnare än våra svenska älvars, för älvar finns bara i Sverige (eller rättare sagt Norden). Floder finns för det mesta utomlands, även om de fyra Hallandsåarna ganska ofta kallas för floder numera.
Vi kan inte veta riktigt varför, men att det är på detta viset har JD rätt i. När väl de språkliga mönstren etablerats, är de trögrörliga som en flod i augusti. Samma sak gäller de stora kyrkorna. För utländska helgedomar har vi ett utländskt ord. På semester i Spanien kan vi gå till playan, men antagligen säger vi inte playa om Pite havsbad (annat än på skoj). Vi äter souvlaki på en grekisk restaurang men grillspett hemma i trädgården. Med ordvalet markerar vi att det inte är fråga om riktig samma sak.
I andra länder beter man sig på samma sätt: engelskspråkiga reser för att se fiords i Norge.
Det Lars-Gunnar Andersson skriver här låter visst rätt och riktigt, men någonstans tycker jag ändå inte att jämförelserna håller helt. I de här fallen med ”souvlaki” och ”grillspett” eller ”playa” och ”strand” är det fråga om att man tagit in lånord i språket för företeelser som man i en ”ny form” stött på i ett annat land. Är ”berg” och ”flod” verkligen lånord på ett liknande sätt?
För att gå in på ett sidospår – hur är det egentligen med orden för flod och berg på norska? Jag har en känsla av att man på norska kan kalla berg även utanför Norden för ”fjell”, fast jag kanske har fel här.
Fjellen vet jag inte så mycket om, men fjordsen åker även fransmännen och tittar på, och Hurtigrutten.
Det måste ju finnas etymologiska förklaringar eller åtminstone delförklaringar?
Flodens olika grenar finns det ju ord för även på franska, feluve, rivière, ruisseau.
Förmodligen är det som du säger, något som markerar en skillnad, och en viss skillnad blir det ju då dessa älvar rinner ut i Östersjön, som jag inte vet om man betecknar som innanhav (men tror det) och där havet aldrig blir lika salt som i världhaven. Vattentillförseln från den smältande snön på Skanderna ser till att vattnet istället blir bräckt.
Kanske finns där något samband – också?
Ja, det här blir ju rena spekulationer – men det är ju en trevlig sak att syssla med – fast om jag får opponera mig lite mot din hypotes, Karin, så rinner ju faktiskt Göta älv ut i Nordsjön eller Skagerak-Kattegatt och där är ju vattnet salt. Sedan kan det ju vara intressant att undersöka de här två stammarna fleuve-fiume-Fluss-flod och rio-river-rivière – och vad det kan vara för skillnad mellan företeelserna som betecknas av dem. Men då har vi kommit en bit ifrån älvarna.
Hej igen!
Nu har jag upptäckt att det även finns ett annat slags vattendrag: [strömmen](http://susning.nu/%C4lv_eller_%E5)! Och att i Norden inte vattendragets storlek bestämmer namnet utan var det finns.
Bach – Fluss – Strom
I tysk [Wikipedia](http://de.wikipedia.org/wiki/Fluss_%28Gew%C3%A4sser%29#Abgrenzung) hittade jag för övrigt en lustig mening: Der Unterschied zwischen Bach und Fluss ist fließend… Och själva definitionen av en Strom tycker jag är intressant: Große Flüsse, die nicht Nebenfluss eines größeren Flusses sind, sondern im offenen Meer münden, werden auch als Strom bezeichnet…
Keri,
det är nästan så att jag frestas till ett Fontanecitat: ”es ist ein weites Feld”, även om de här fälten flyter eller forsar fram.
Jag kan bara bidra med att Donau i Österrike, eller åtminstone i Wien ofta omtalas som ”Donaustrom”.
Men nog heter det väl Hallands ”älvar”? Äta ni, laga vi.
Mina personliga älvar eller floder: Ångermanälven, Maas, Rhone, Donau.
Förlåt mig sedan om jag citerar en själsfrände:
På sina resor han förnam,
Hur väl Försynens nåd reglerat,
Som floder öfver alt placerat
Der stora Städer stryka fram.
Nej, Bengt,
”Hallands älvar” finns inte (ursäkta att jag tar bladet från munnen så här grovt). Och ramsan går väl: ”Laga ni så äta vi.” annars blir det ju oordning på floderna: Lagan, Nissan, Ätran, Viskan.
Mhm, Maas och Rhone också. Vilka stora framstrykande städer ha du bott i där då?
Hallands åar benämns ibland Hallands floder. Och namnen på dem från norr blir »Vi äta, ni laga». NE:s ordbok har som exempel på ordet dunka »dunka in Hallands floder«.
Annars använder vi nog mest flod i olika sammansatta betydelser: Syndaflod, ljusflod, höstflod, bokflod, flodbädd, flodväg etc. och ordet flod användes säkert mer om diverse andra flöden än en älvs eller ås. Vattenflod, mjölkflod. Lika många sammansättningar finns nog inte med älv. Isälv, älvbrink, älvfåra är vad jag kommer på direkt.
Domkyrkan här i stan kallas stundom lundakatedralen.
Floden Donau har sina älvliknande sträckor, får man väl säga. Är det inte möjligtvis så att en älv måste kunna frysa men ändå har forsar? Jag har en enda gång sett Göta älven frusen från strand till strand, och jag har läst att under vintern 1944 så spelades bandy-matcher på älven utanför Nödinge.
I norra England, där Vikingarna bodde, nämns bergen fortfarande ”Fells” — t.ex i Lake District.
Agneta,
där ser man att man kan räkna upp Hallands floder från andra hållet också, fast jag tycker det är bättre rytm i ”min” variant. Intressant med Lundakatedralen – där fick Lars-Gunnar A något att fundera vidare på.
Andrew,
du har alltså hittat nyckeln till hur man ringar in vad en älv är. Det tar jag till mig. Vilket år var Göta älv frusen från strand till strand? Intressant med ordet ”fells” – det verkar förresten som om det tyska ordet ”Felsen” också skulle ha ett samband med det här.
Antagligen var det vintern 1979/80. Det kan ha varit året innan. Det såg ut som en enda nyplogad åker: inte jämn, alltså, men orörlig. Stillastående utan stillhet.
Suggestiv bild. I alla fall har jag inte missat detta av ren slapphet (och det känns lite lugnande) för jag flyttade till den här trakten först 1986 (fast nu vet jag ju förstås inte om älven har varit tillfrusen senare). Vintern 86-87 var visserligen också väldigt kall, jag minns att stora delar av Vänern var isbelagd och att isen på vissa ställen nära land där det är klippigt bildade stora taggiga istorn. Innan dess hade jag bott några år i Skåne så det kändes som om jag hade flyttat till arktiska trakter.
Så du bor lite uppströms, nära Vänern?
Ja, lite uppströms från bilden här, fast man får lämna älven vid Karls grav (där Brinkebergskulle sluss finns ett litet stycke uppåt eller inåt) och svänga in där. Man kan gå till fots hemifrån mig till platsen där fotot är taget på ungefär en och en halv timme. Jag bor alltså i sydändan av Vänersborg alldeles där skogen börjar.
På somrarna badar min hund och jag ofta vid Norskens brygga i Vassbotten som är Vänerns sydända. Dit cyklar man härifrån på en kvart. (Och är man hund så springer man på samma tid.)
Då är floden Oder alltså också en älv… ? – kolla [här](http://linkszeitung.de/content/view/7341/61/)!
😉
Ja, och Elbe också som ju till och med heter ”älv”. Jag läste någonstans att orden ”Elbe” och ”älv” är besläktade med varandra.
PS Apropå Oder kanske du och jag skulle göra ett litet Odersamarbete någon dag.
Ett Odersamarbete? Skriftligt eller på annat sätt?
Att ”Elbe” och ”älv” är besläktade med varandra, det kan man läsa [här](http://de.wikipedia.org/wiki/Elbe). Men om det gäller [Oder](http://de.wikipedia.org/wiki/Oder#Namensherkunft) så låter det lite krångligare…
Jag tänkte vi kunde visa lite bilder i bloggarna och prata lite hit och dit om Oder och om platser vid Oder. Egentligen är det bara en väldigt vag idé, men säkert både rolig och intressant att genomföra. Kanske finns det fler som vill vara med. Kanske skulle vi upptäcka någon genuin ”oderbloggare” på vägen.
Ja, det låter lockande. Jag hade redan bestämt mig för att göra en endagstur dit i slutet av december någon gång. Jag vill ta några bilder där från polder-ängarna på vintern.
En genuin ”oderbloggare”? En näck som sitter vid tangentbordet?
Men kanske kan man börja med det här:
[http://odra-oder.euv-frankfurt-o.de/](http://odra-oder.euv-frankfurt-o.de/)
Vad bra. Du ska se att det blir något. Kanske kan en skymt av Neiße också få vara med…
Men då har jag ofta kört förbi ditt hus. Vad konstigt. Min son föddes på BB i Vänersborg, om det nu finns kvar.
Nja, kanske inte alldeles direkt förbi, för vi bor inte vid någon stor väg, men säkert nära i alla fall.
Min dotter är också född på BB i Vänersborg (i slutet av -87), men min son är däremot född (i början av -89) på NÄL, det nya sjukhuset som byggdes i skogen mitt emellan Vänersborg och Trollhättan, eftersom man inte kunde enas om i vilken av städerna det skulle ligga. Det fick bli (lika) långt dit för alla.