Om att vara schweizare – och kanske om att vara svensk

Peter Bichsel (f. 1935) är en egensinnig och liksom lurig schweizisk författare som väl är relativt okänd i Sverige. Han skriver mest ett slags lite gåtfulla kortnoveller eller prosaskisser eller -dikter, men också essäer som texterna i den lilla boken ”Des Schweizers Schweiz” (Schweizarens Schweiz). Boken är från 1969 men texterna känns fräscha och situationerna som beskrivs är igenkännbara ur vårt nu (om man bortser från en aller annan ytdetalj). I ”Des Schweizers Schweiz” vrider och vänder Bichsel på Schweiz och det schweiziska och tittar in både här och där med ironisk-kritisk blick.

I det här lilla avsnittet från början av bokens första text kan säkert även dagens schweizare känna igen sig och kanske också dagens svenskar…

Ich bin Schweizer.

Wenn ich meiner Mutter sage: ”Ich gehe nach Deutschland” oder ”Ich gehe nach Frankreich” oder ”Ich gehe nach Schweden”, dann sagt sie: ”Du gehst also ins Ausland.”

Für die Schweizer gibt es zwei Welten: das Inland und das Ausland. Wenn ich ins Ausland gehe, sagt meine Mutter: ”Paß auf, daß dir nichts gestohlen wird, gib deinen Koffer nicht aus der Hand.” Schweizer tragen im Ausland ihr Geld in Beuteln unter dem Hemd oder eingenäht in die Unterwäsche.

Für uns hat das Wort Ausland immer noch den Klang von Elend.

Wenn ich dort sage: ”Ich bin Schweizer”, erwarte ich etwas, einen Ausruf des Erstaunens, Überraschung, Hochachtung oder wenigstens Freundlichkeit.

Jag ger en översättning även det kanske är onödigt, för det här är verkligen en klar och enkel text:

Jag är schweizare.

När jag säger till min mor: ”Jag åker till Tyskland” eller ”Jag åker till Frankrike” eller ”Jag åker till Sverige”, då säger hon: ”Du åker alltså till utlandet.”

För schweizare finns det två världar: Hemlandet och Utlandet. När jag åker utomlands, säger min mor: ”Se upp, så att du inte blir bestulen, ställ inte ifrån dig din resväska.” Schweizare har sina pengar i en tygpåse innanför skjortan eller insydda i underkläderna när de är utomlands.

För oss har ordet utland fortfarande en klang av av elände.

När jag där borta säger: ”Jag är schweizare”, väntar jag mig något, ett utrop av förvåning, överraskning, respekt eller åtminstone vänlighet.