Visst är det svagt och trevande det här solljuset,men nog är det ändå skönt att komma ut ur den grå molnbubblan för några timmar i alla fall.
Kärret andas ett disigt skimmer. Det verkar nästan som om ljuset bodde där inne i mossan under de tunna björkstammarna.
Tjärnen i skogskanten har i hemlighet klätt sig blommigt och lövigt – den bär en blommig isklänning med små stänk av solljus.
Solen kryper genom granmörkret över isen
och längs snöfläckarna på vägen hem…
Tack för dessa vackra bilder! Behövs i vintermörkret. Kom att tänka på Mats Olin och ”Jag tror på sommaren”…
”Blekast och kallast vinterljus finns en decemberdag
Kallas för Tomas Tvivlaren för att hans tro var svag
Han skulle aldrig någonsin trott på en sol och en vår
Ändå förvandlas vintern till sommar vartenda år”
Åh, vad jag längtar efter solen, värmen, våren…! Bilderna av novembersolen ger mig hopp. Jag TROR på våren och sommaren. 🙂
Hej Marita,
ja, idag har den gråa gardinen ju dragits för igen, i alla fall här, så idag får man leva av bilder och drömmar.
Ich liebe alle Jahrezeiten. Heiße Maronen aus dem Ofen haben im Sommer keinen Reiz… Genauso wenig wie Bratäpfel und Punsch. Und das Licht im November kann einen schon mal umhauen.
Einmal habe ich einen Eisvogel im Dezember getroffen. Ein Edelstein an einem halbzugefrorenen Bach. Im bunten Sommer hätte ich den sicher nicht entdeckt.
Und außerdem gibt’s im Winter keine Mücken! 😉
Jag kan nog inte säga att jag älskar alla årstider, i alla fall inte alla delar av alla. Det mörka och gråa så här i november tycker jag är rätt svårt att komma igenom. Idag till exempel tittade solen inte fram en enda gång, så bilderna här ovanför verkar just nu som om de kom från en annan planet.
Lustigt nog har jag de senaste dagarna sett en del insekter – fast jag vet inte om det var just myggor – som surrade omkring ovanför snön.