Och när jag nu ändå var i Frankfurt/Oder, så ville jag förstås till Kleist-Haus.
Jag fick snart klart för mig att det vackra huset inte alls är hans födelsehus, men i alla fall är huset från Kleists tid och det inrymmer ett fint litet Kleistmuseum. Bland annat finns där en målning som föreställer just födelsehuset som inte längre finns i verkligheten:
Geburtshaus
Kleist är en av de författare som jag bär med mig hela tiden och om Kleist har jag skrivit lite då och då här under pausträdet. Här är några exempel för de av er som eventuellt kan vara intresserade:
Kleist – non è mai per fame che i poeti si uccidono
Kleist – Über das Marionettentheater
Jag kan inte låta bli att än en gång skriva in mitt kleistska favoritcitat här – en översättning till svenska finns i länken ”Ett Kleistciat”:
Da ging ich, in mich gekehrt, durch das gewölbte Tor, sinnend zurück in die Stadt. Warum, dachte ich, sinkt wohl das Gewölbe nicht ein, da es doch keine Stütze hat? Es steht, antwortete ich, weil alle Steine auf einmal einstürzen wollen – und ich zog aus diesem Gedanken einen unbeschreiblich erquickenden Trost, der mir bis zu dem entscheidenden Augenblicke immer mit der Hoffnung zur Seite stand, daß auch ich mich halten würde, wenn alles mich sinken läßt.
Och strax innan jag lämnade museet fann jag på en vägg de här orden:
Har du läst Christa Wolfs [Kein Ort. Nirgends](http://de.wikipedia.org/wiki/Kein_Ort_Nirgends)?
Nej, det har jag inte, fast först höll jag på att svara ja, eftersom jag sett boken många gånger. Jag tror den står i en bokhylla hemma hos mina föräldrar.
Nu när jag klickade på länken, så förstod jag att det är en bok jag har stor anledning att läsa (fast inte just nu). Tack för tipset!