Högt ovanför San Pellegrino (det är ju där alla vägar har sin utgångspunkt, eller hur?) i nordöstlig riktning: Serina – Oltre il Colle – Zambla Alta löper den här lilla vägen –
som så småningom smalnar till en stig –
upp till Rifugio Capanna som ligger på exakt 2000 meters höjd (om man ska tro kartograferna). Här uppe löper den berömda Sentiero dei Fiori – Blomsterstigen.
En stund innan vi når upp till ”rifugion” (ungefär ”fjällstuga”, ”alphydda”) ser jag något intressant:
Två tjocka små varelser i gråbruna pälsar står – i alla fall till en början – lätt framåtlutade över ett slags ganska stort stenbord, var och en från sin sida av bordet. De ser ut som om de spelar kort, fast inte ett sådant där man bara lägger kort på bordet enligt olika regler, nej, ett kortspel i stil med ”scopa” (jag har för mig att det heter så), där en av spelarna plötsligt ställer sig upp och ropar ”buongiorno signora” eller ”buonasera cavaliere” eller smäller hårt i bordet och ryter något jag inte minns eller himlar med ögonen när ”settebello” dyker upp. Ett animerat kortspel alltså – ibland skuttar en av de tjocka pälsrockarna tvärs över bordet och ger den andra lilla tjockingen en smocka, men bara på skoj, det ser man.
Och plötsligt är det bara en kvar – vinnaren, får vi väl gissa:
Här finns för den intresserade lite mer murmeldjursläsning. Jag rekommenderar speciellt den tyska versionen som är den utan jämförelse mest informativa, bland annat kan man läsa det här om murmeldjurens livstil, något som väl delvis beskriver det jag såg:
Innerhalb des Familienverbandes verbringen die Tiere viel Zeit mit gegenseitiger Fellpflege sowie spielerischen Balgereien.
Det ser ju ut som i Karpaterna (Carpati)!
Och så har jag kommit på att grävling heter bursuc på rumänska (utan lexikon) – fast det hörde ju till ett tidigare inlägg egentligen. Tänkte att jag lägger in det här bland murmeldjuren istället, så blir det mer aktuellt.
Hej Laura,
ja, det ska finnas murmeldjur i Karpaterna också har jag läst.
Förresten apropå grävlingar, så trodde jag först att det var grävlingar jag såg. Jag tänkte inte på att jag var på murmeldjurshöjd och färgen syntes först inte så tydligt. Bursuc alltså heter grävling. Och murmeldjur?
Har lånat ett annat lexikon nu, det heter Svenskt-Rumänskt språklexikon för invandrare (Skolverket, 1994).
Murmeldjur står tyvärr inte där, men däremot tax, vilket heter soricar (med sje-ljud på s-et).
Jag skulle gissa på ”marmota” eller något liknande. På italienska är det ”marmotta”. Och på spanska ”marmota”.
”Språklexikon för invandrare” låter redan på namnet inte så värst murmeldjursaktigt. I ett lexikon av den typen hittar man väl ord som ”försäkringskassan” och ”karensdag” snarare än ”grävling” och ”murmeldjur”.
Grävling står faktiskt, ser jag nu. Även kantarell (burete).
Burete betyder även svamp, som i kökssvamp till disken.
Nu läste jag även ”murmeldjursläsningen” (übrigens: innan dess råkade jag klicka på en annan länk som gick till en sida som var lite annorlunda än dina andra länkar) – och då måste jag ju få säga det som jag tänkte men aldrig talade om i inlägget om slottet häromdagen:
veveritã=ekorre på rumänska
(t-et uttalas som ”tz”, det ska vara ett litet komma under t-et alltså, som cediljen i franskan: comme ça)
Ja, eftersom murmeldjuren tydligen tillhör ekorrstammen bland gnagarna (så tror jag det stod i Wikipedia-länken). Sedan noterade jag också att alpmurmeldjuren ser precis likadana ut som de djur jag såg på resan i Sydamerika, men då var det på pampas i Bolivia. Men de var större efter vad jag minns.
Kul med den ”rumänska slottsekorren”. Vad var det förresten för murmeldjursaktiga djur du såg på pampas i Bolivia?
”Murmeli” säger de förresten på Schwyzerdütsch – alltså i Schweiz, där det finns nog flesta av dessa djur. Och ordet låter så söt och passar så bra! Som om de vore lekande barn… 🙂
Och min son – som är nu nästan 18 år – tycker fortfarande mycket om att vandra genom folktomma och tysta högliggande dalar, där man kan träffa lekande murmeli. (Kolla [här](http://www.keris-wiki.de/blogg/03-Murmeli-Tal–Eingang-zur-Einsamkeit.jpg) och [här](http://www.keris-wiki.de/blogg/05-Murmeli-Tal–Blick-zurueck.jpg))
Keri,
ja, det ordet gillar jag också – så väldigt ”murmligt”.
Om djuren i Bolivia: kommer inte ihåg vad de kallades och har inte tid att leta upp det just nu, men jag har massor av dem på bild, även dessa bilder som papperskopior, de är från augusti 1999.
Kommer ihåg att jag tänkte: nämen, vilka JÄTTE-marsvin (hade två marsvin när jag var liten, det har jag nog aldrig berättat) – det är ju oftast så att man spontant associerar till sådant som ligger en närmast om hjärtat, trots att man kanske inte ens visste det.
Jo, och ett av marsvinen jag hade blev uppätet av en hund, hos en svensk familj som passade dem medan vi var på semester i Europa – eller så var det så att Lisa, som marsvinet hette, blev väldigt skrämd av hundens skällande – det var i alla fall vad familjen sa. Hur som helst var det inget roligt att komma tillbaka hem det sommarlovet…
Laura, menar du [de här djuren](http://sv.wikipedia.org/wiki/Kapybara)?
Ja, Keri – exakt de djuren! Tack för googlingen, eller hur du nu gjorde (här ska vara gult smil flera gånger om), klistrar in förklaringen här eftersom jag tror att även Bodil är intresserad:
Kapybara, kapybar eller vattensvin (Hydrochaeris hydrochaeris) är världens största gnagare. Den blir upp till 130 cm lång och 50 cm hög. Hanar och honor lika i utseendet, nosen är dock längre på hanar. Hanen har en oval, naken doftkörtel på nosen, vilken avsöndrar ett vitt, klibbigt sekret. Båda könen har även analkörtlar vars doft gör att de känner igen varandra.
”Borsook” — jag har en vännina som heter så i efternamn, och hon påstår att namnet ska betyda ”grävling” även på Ryska.
”Grävling” heter på ryska барсук (barsuk). Och på polska borsuk. Så stämmer det nog med efternamnet… 🙂
acb:
Namn och deras betydelser är ett roligt ämne! Vad tycker din väninna om sitt efternamn, om hon nu tycker något?
För övrigt så finns det många likheter mellan ryskan och svenskan, samt ryska och rumänskan – samt rumänskan och turkiskan, och så vidare.
Men nu ska jag kanske inte spinna iväg alltför långt från ämnet.