En liknelse

Två härskare utan själ bodde på varsin sida om de Stora Vassarna. Den ene bar rutig skjorta under uniformsjackan och den andre randig. Under lång tid hade de städat sina länder – den rutige hade eldsand (som är en vätska) och den randige hade köldknivar (som också är en vätska). Vätskorna användes till städningen och de utsläckte liv. Bortstädade på randsidan blev till exempel de kala, de allltför håriga, de som kunde sjunga, de vänsterhänta, de som kunde eller inte kunde cykla och på rutsidan de som inte var efterlängtade när de föddes, de som inte alltid luktade gott, de som kunde läsa, de tjocka, de som aldrig ätit honung och aldrig skulle få göra det. På båda sidor fanns oändligt långa listor över städobjekt.

Inne i de Stora Vassarna levde olika folk sina liv med glädje, elakhet, godhet, fjäsk och likgiltighet. En dag bestämde de rutiga och de randiga sig för att sluta en pakt och dela upp vassfolken mellan sig. En gräns drogs. På andra sidan Dammen stod några och tittade på.

En kort tid gick och den randige härskaren bestämde sig för att, trots pakten, anfalla den rutige. Det blev ett stor krig. Vassfolken klämdes mellan de stora. De som bodde längst ut på Udden gjorde ett ödesdigert val. De hade att välja mellan rutigt, randigt och SLAKTDIREKT. De valde randigt, men det var fel, för det var rutigt som vann kriget. Folket längst ut på Udden blev ett alldeles särskilt städobjekt, eldsand (som är en vätska) spreds och många skickades långt långt bort. För var och en som skickades bort kom det två av det rutiga folket till Udden i stället. På andra sidan Dammen stod några och såg på.

Nya tider kom och vassfolken blev sina egna, nästan i alla fall. För folket på Udden blev det svårare än för många av de andra, de hade ju en gång valt fel. Högst upp på deras heliga kulle, ja, de hade en sådan, stod en jättelik rutig skål med eldsand. Den var ditställd före de nya tidernas början.

Efter några år bestämde sig folket på Udden för att ta ner skålen med eldsanden från kullen och ställa den på en mer undangömd plats. Man ville inte ha eldsanden inför ögonen varje dag.

De randiga har inget land längre och länge trodde man att de rutiga inte heller hade något land kvar som var deras, men det har nu visat sig vara fel. De rutiga har ett stort land och en rutig härskare som nu varnar folket på Udden för att våga röra skålen med eldsanden. På andra sidan Dammen står några och tittar på. De hoppas att folket på Udden ska visa tolerans.