Urdu är ett indoeuropeiskt språk som talas i bland annat i Pakistan och Indien. Just nu träffar jag regelbundet några urdutalande studenter och en av dem har igår tränat mig i att räkna till tolv på urdu. Här kan ni se räkneorden tydligt präntade:
Tittar man lite närmare så ser man utan svårighet släktskapet med ett flertal indoeuropeiska språk. ”Do” är mycket likt spanska ”dos” och italienska ”due” till exempel. ”Punch” påminner om grekiska ”penta” och persiska ”pandj”. ”Aat” är en bror till ”åtta” eller italienska ”otto” och ”no” är mycket nära både ”nio” och ”nove”. I ”das” är det bara vokalljudet som avviker från uttalet av det franska ”dix”.
Till sist vill jag presentera en liten privat ”teori”: Jag tror att ordet ”urdu” är släkt med det svenska ordet ”ord”. I Hellquist finner jag att ”ord” går tillbaka på den indoeuropeiska ordstammen *urdho-. Vad tror ni om förbindelsen urdu-ord?
Jag har en urdutalande vän som jag ska testa tesen med. Intressant! Sedan hajar jag till inför siffran fem. Ser ut som ett uppochnervänt hjärta.
Det där hjärtat tittade jag också till på. Det lustiga är ju att detta är arabiska siffror – vi har ju också arabiska siffror, men de har visst tagit lite olika utvecklingsvägar. Kanske kunde man byta ut 5 mot ett hjärta också hos oss…
Det är förstås lite tråkigt, men teorin faller om man slår i ordboken (American Heritage Dictionary, i detta fall):
[Urdu urdū, short for zabān-i urdū : Persian zabān, language, tongue + Persian -ī, of the + Persian urdū, camp, court (from Old Turkic ordu, residence, court).]
Hm, det indoeuropeiska **urdho-* kan jag ändå inte släppa. Och i *urdu urdū* – vad betyder det första ”urdu”, det med kort slut-u egentligen?
Hmm.. lite sent kanske men jag undrar om någon har en
bra sida för att se ”primitiva” ords utveckling från t.ex. tidig indoeuropeiska.
Dessutom vore intressant att få sifferorden klarlagda för sig.
Mvh Carl