Min Oma eller min mormor dog när hon var 92. Det är ganska länge sedan nu. Hon var egentligen helt klar i huvudet ända till slutet och inte var hon direkt sjuk heller, bara lite trött och liksom skör. Jag vet att hon satt på balkongen på Danvikshemmet i Stockholm – det var försommar – och drack vitt vin med min mamma och min moster en av de sista kvällarna hon levde, kanske var det den sista.
Jag vet inte om det är ofta eller sällan jag tänker på henne. Ibland dyker ett minne upp och då cirklar tankarna omkring henne en stund. Jag minns att hon en gång överraskade oss barn (alltså mina syskon och mig) med att plötsligt säga att hon varit på Spetsbergen. Hon hade inte några särskilt exakta geografisk föreställningar – saker låg långt bort eller inte så långt bort. En annan gång sa hon att hon varit vid ekvatorn, men det visade sig sedan inte vara sant, men Spetsbergen det var sant. Ibland sjöng hon en stump till exempel ”Pommernland ist abgebrannt – Maikäfer flieg”. När hon slutade sjunga brukade hon nicka och sucka och säga ”Ja, so ist das”. Ibland uttalade hon sig om händelser eller människor ur världshistorien, till exempel så här: ”Eva Peron var en mycket vacker fru.”
Oma brukade kalla mig för Marjellchen eller Puppka, ja, min syster brukade också få heta så. Vad hon kallade våra bröder för minns jag inte. ”Puppka” är Puppe (docka) med en halvslavisk diminutivändelse och ”Marjellchen” har jag skrivit om här förut: ”Marjell” är ett ord för flicka som förekom i Ostpreußen på den tyska tiden (förmodligen ett gammalt baltiskt eller närmare bestämt fornpreussiskt ord), fast Oma var ju inte från Ostpreußen utan från Hinterpommern. Jag minns en del små ordspråk eller talesätt som hon liksom strödde omkring sig. Några var ganska glada eller lätt nonsensaktiga som den här:
Ach du meine liebe Güte
sechs Bonbons in einer Tüte
Vad det uttrycker? Tja, kanske ett slags förundran över livets små ting.
Annat var mörkare:
Das Leben ist wie ein Kinderhemd
Kurz – und von oben bis unten
beschissen
En del var coolt likgiltigt inför stort och smått:
Ob Speck oder Aal
ist mir alles egal
Eller smått obegripliga:
Verschwinde
wie die Wurst im Spinde (”Wurst” uttalades då ”Wurscht”)
Försvinn som korven i skåpet. Ja, känn på den.
Vissa kunde ha något knipslugt eller smålistigt över sig som det här:
Mit Geduld und Spucke
Fängt man eine Mucke
Med tålamod och spott fångar man en mygga. Ja, ”mygga” heter ju egentligen ”Mücke”, men för rimmets skull blev det ”Mucke”.
Ibland var hon trött på allt och sa:
Ich bin der lahme Muck.
Vad ”Muck” skulle vara fick jag aldrig veta…
Vilken klurig, intressant mormor! Min egen kom mest med förmaningar, vad jag kan minnas. ”Hurtiga” tillrop som ”Om man sjunger på morgonen, får man gråta innan kvällen”. Inte så användbart…
Ja, Oma var full av överraskningar även om dessa ibland var lite förutsebara(!). En tid när jag var i tjugofemårsåldern och bodde i Stockholm – hon bodde där hela tiden efter att hon och familjen kom till Sverige – brukade jag äta lunch hos henne en gång i veckan. Vi brukade dricka ett ganska sött vitt vin som vi båda gillade, Morio Muskat. För säkerhets skull gömde hon alltid flaskan bakom gardinen så att grannarna inte skulle se den. Hon blinkade alltid lite hemlighetsfullt mot mig när hon sköt in den där. Efter maten var det alltid Kaffee und Kuchen, gärna något hon bakat själv. Hon brukade röka två cigaretter till kaffet. Hon drog aldrig några halsbloss, men hon kunde forma fantastiska rökringar som liksom träddes i varandra.
Ich bin der lahme Muck:
Intessant. Just i söndags när A. och jag tittade på Tatort Leipzig kom där en fras som jag inte minns exakt, det var ungefär: Sogar der kleine Muck hat Mut. (Ska fråga A. ikväll). A. sa då, fast jag tyvärr inte lyssnade så noga eftersom jag ville hänga med i handlingen, att det var väldigt fel citerat och att detta citat ursprungligen kommer från Schiller: Mut zeiget auch der Mameluck. Och det ahr förändrats i ”folkmunnen” och blivit till Sogar der Mameluck hat Mut. Och av Mameluck blev lätt Muck, fast där tappar jag tråden lite. Jag undrar om inte lahme Muck kan vara en metamorfos av Mameluck.
Här är Schillers dikt:
http://www.literaturwelt.com/werke/schiller/drachen.html
Agnes,
Schiller har visst börjat bli ett slags tema här. Jag hajar till lite inför ”Lindwurm” – det låter alltid så otäckt. Väldigt intressant det där med Mameluck (och väl inte helt politiskt korrekt?). Ja, det låter mycket troligt att ”der lahme Muck” är en kreativ omvandling av ”Mameluck”. Tänk att sådana här gåtor går att lösa! Jag tänkte mig ”Muck” som en GÅTA.
Nu dyker ett annat av Omas uttryck upp i mitt huvud. Detta sas med stolt och tvärsäker röst, lite som en fanfar:
Schluss –
am Bosporus!
Det tog en stund innan jag begrep att mameluck här syftar på soldater/mameluker och inte på spetsprydda nedhängande underbyxor. Lindwurm / Lindorm har inte så negativ klang hos mig. Jag har hört berättelsen om Prins Lindorm under uppväxten. Kanske av min skånska farmor eller pappa. Svärmorskomplikationerna som finns med i uppslagsboken, som jag citerar nedan, minns jag dock inte något om:
»Kung Lindorm, Prins Lindorm, en främst sydeuropeisk-främreorientalisk folksagotyp, som under medeltiden överfördes till Danmark, där den fortlevde in på 1900-talet (så även i Skåne). Sagan handlar om en flicka som blir gift med en lindorm, men som på bröllopsnatten tvingar denna att dra av sig sina sju skinn för att hon i gengäld ska ta av sig sina sju särkar. När lindormen är hudlös risar och badar hon den, tar den i sin famn i sängen och när de vaknar har ormen blivit människa. Därpå följer i nordisk tradition vissa av svärmodern förorsakade komplikationer, vilka i mycket likartad form även återfinns i den grekisk-turkiska, däremot inte i den västligare mediterrana utformningen. Sagan är därmed ett bland flera exempel på att sydösteuropeisk folkdikt under medeltiden direktimporterades till Norden, möjligen genom förmedling av nordbor i bysantinsk tjänst.«
Lindwurm är för mig en drake och samtidigt blir det lite äckligt det här med ”Wurm” – mask. En jättestor farlig mask tycker jag det blir. Hos Schiller är der Lindwurm ju så här:
”Das ist der Lindwurm, kommt und schaut!
Der Hirt und Herden uns verschlungen,
Tydligen är detta något väldigt komplicerat och tvetydigt – draken och dennes besegrare i ett, om jag nu får ihop det.
Och Mameluck är väl en turkisk eller arabisk eller muslimsk soldat, om jag inte är ute och irrvirrar.
PS Apropå det bysantinska hos dig – här passar kanske mitt senaste Oma-citat in på sätt och vis.
Det tyska Lindwurm motsvaras av lindorm på svenska. Och lindormen är ett fabeldjur i form av en jättelik orm, ibland drakliknande. Lindormen kan vara en förtrollad prins, som i sagan jag hörde som liten.
Mameluck tror jag jag hörde medvetet för första gången på en skiva (!!) med Gullivers resor som jag lyssnade på som barn. Det var Kryddöar, Mamelucker och monsuner – magiska ord. Är inte Mameluckerna en ögrupp i Söderhavet? Finns Söderhavet, annat än i sagor?
Så småningom blir det kanske mamelucker här – i stället för lindormar…
Ja, Söderhavet är väl ett drömhav som Pärlhavet…
Hej!
Jag har precis hittat din blogg, eftersom jag letade efter Borcherts texter på svenska. Själv var jag för lat att översätta dem för min pojkvän. Det är så underbart att du har publicerat boken. Måste kika nu nästa gång jag är i Sverige och köper ett exemplar. 🙂
Tänkte bara säga att det också finns en saga av Wilhelm Hauff som heter ”Der kleine Muck”. (Berättelsen hittar du här
Nu har jag inte kollat namnets ursprung fast jag är rätt säker att din mormor (och de i ”Tatort Leipzig”) refererade till den sagan. 🙂
Hälsningar från Leipzig,
Constanze*
Hej Constanze,
tack för Muck-texten. Jag plockar ut den lilla versen och sätter den här:
*Kleiner Muck, kleiner Muck,
Wohnst in einem großen Haus,
Gehst nur all vier Wochen aus,
Bist ein braver, kleiner Zwerg,
Hast ein Köpflein wie ein Berg,
Schau dich einmal um und guck,
Lauf und fang uns, kleiner Muck!*
Bochertboken köper du enklast och billigast direkt från förlaget. Här är en länk dit: http://perenn.com/
Hej Bodil,
tack för länken! 🙂
Dir einen schönen Sonntag!
Liebe Grüße, Constanze*
ps: det finns också en riktigt bra filmversion av sagan om du är intresserad i östtyska defa-filmproduktioner.
Intresserad är jag förstås, men jag lider av tidsbrist just nu – tack, jag behåller det i alla fall i minnet och i denna mina minnens anteckningsbok.
Alles Gute wünsch’ ich dir.
Bodil