Bokmässan – Ales Razanau

Igår kväll kom jag hem från tre våldsamt intensiva dagar på bokmässan i Göteborg. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som är upp och ner.

En sådan här bokmässa kan ju vara något väldigt ”världsligt” med mängder av evenemang, en massa bokinköp och en massa folk man träffar. Å andra sidan kan det bli omtumlande och nästan obegripliga upplevelser av poesi, originella mänskliga varelser, märkliga möten. Jag tror att det var mest av det senare för mig den här gången.

![Razanau](/wp-content/alespoes.gif @alignleft)Den vitryske poeten Ales Razanau står i grå, lite skrynklig kostym i ena hörnet av monter H05:29. Hans gestalt avtecknar sig tydligt mot den vita väggen och hans röst med dess lätt återhållna kraft hugger bort det omgivande bruset tills det inte alls finns. Han läser på vitryska och allt omkring honom är tyst. Och jag hör och upplever och förstår. Sedan kommer översättningen och jag hör och förstår orden:

Gränslöshet

Halva livet är jag vänd mot världen, halva
vänder jag mig bort,
halva livet skriver jag på vägen
mina namn, halva
stryker jag vad jag har skrivit,
halva livet växer jag under jorden, halva livet
växer jag upp ur jorden:

och allt mindre i mig är jag, och allt mer
är gränslöshet.

Så dyker han upp på stora scenen i H-hallen – kanske är det nästa dag. Jag sitter långt framme – jag vill ju höra. Han samtalar med någon som ställer frågor. Jag får veta att han varit Hannah-Arendt-stipendiat i Hannover i två år. Han läser – på vitryska – ur lyriksamlingen ”Hannoversche Punktierungen”. Boken innehåller korta, ultrakorta dikter, på vitryska på vänstersidorna, på tyska på högersidorna. Efteråt frågar jag om det går att köpa diktsamlingen. Han ser prövande på mig, säger egentligen ingenting, eller mumlar han något? – sedan räcker han mig boken: Jag tackar lite förvirrad. Är det jag som har den nu? Ja, och här ligger den och jag väljer en dikt:

![anka](/wp-content/PICT1/PICT1089_1.jpg @alignright)Eine Ente quakt:
ihre Stimme läuft
eine steile Treppe
hinab.

Jag bläddrar lite – bakåt eller framåt:

Ja, sogar die weiße Wolke,
auch sie,
hielt inne über dir,
blühender Kirschbaum.

Och jag vänder lite på bladen igen. Och här:

Ein Apfel ist herabgefallen.
Der Zweig sucht
sein früheres Gleichgewicht.

HP

3 tankar om “Bokmässan – Ales Razanau

  1. Starka dikter! Jag lyssnade ju, som jag sa till dig på den isländske poeten och författaren Sjón, när han läste på isländska. Styrkan i hans språk och hans presentation gjorde att jag tyckte mig förstå orden perfekt, redan innan jag fick den svenska översättningen.

  2. Marita: Ja, det är något alldeles särskilt att lyssna på poesi på ett språk man inte förstår (ja, isländskan är väl lite genomskinligare för en som kan svenska, men ändå), det blir en känslomässig eller intuitiv förståelse som delvis försiggår på ett annat plan än den andra förståelsen.

Kommentera