Jag har från början bestämt mig för att lämna min familj utanför den här pausträdsvärlden, fast absolut konsekvent är jag inte. Ibland skymtar någon förbi och i "förklädd" form dyker en eller annan ur familjen då och då upp eller så ligger händelsen så långt bak i tiden att jag kan göra ett litet undantag. Denna lilla dialog mellan Alexandra och Rudolf ligger över tio år tillbaka i tiden, så jag ger mig tillåtelse att ta in den här:
Alexandra (4år) och Rudolf (knappt 3 år) sitter vid köksbordet och samtalar:
Rudolf (eftertänksamt): Vad är en aptíd?
Alexandra (snabbt, nästan snubblande över orden): Det är när geten är hungrig och äter upp alla bladen.
Nej, det döljer sig inte någon get bland lupinerna eller kanske ändå…