Förra gången berättade jag under den här rubriken om en litterär salong i dagens Berlin. Nu flyttar jag fokus till Stockholm och Julia Romanowskas salong. På min fråga om vad hennes salong har för inriktning svarade hon bland annat så här: ”Jag blandar olika litterära och musikaliska genrer, skapar ett collage av text och musik som framförs sceniskt. Jag fokuserar på mindre kända författare av världsklass.”
Julia Romanowska har tillsammans med sin man Ulrik Dahlerus haft litterär salong hemma i sitt vardagsrum i flera år nu. I början var kretsen ganska liten, kanske 10-15 personer, men nu har den vuxit till en sådan storlek att alla intresserade inte kan vara med vid varje tillfälle.
Igår kväll kretsade sammankomsten kring texter av den schweiziske författaren Robert Walser. Walser har skrivit flera romaner, men hans egentliga poetiska medium är kortprosan. Hans diktarröst är betonat subjektiv och karakteristiskt för honom är att han ser det stora i det lilla. Hans texter kan ses som ett slags antites till Nietzsches. ”I det skenbart mindervärdiga uppstår det överlägsna”, skriver han i romanfragmentet ”Der Räuber”. Och i berättelsen ”Tobold” säger hjälten på ett ställe så här: ”Det finns människor som hellre än i det klara ljuset står i den skymmande skuggan… Jag har alltid med stor lust betraktat prakten och glansen; för min egen del har jag dock i alla tider önskat mig en plats i en stilla anspråkslös bakgrund.” Kafka var en stor beundrare av Walser och man kan på sätt och vis se Walser som en föregångare till Kafka.
Under denna kväll läser Julia Romanowska och en skådespelare ur ett poesifragment av Walser. Läsningen kontrapunkteras av inslag av musik, bland annat klezmermusik. Julia beskriver det sedan som en dialog mellan poesi och musik. Och som en dialog mellan kvinnligt och manligt.
Efteråt följer en bearbetning av intrycken i form av samtal och diskussioner mellan dem som samlats i salongen…
(Walseröversättningarna här är mina egna.)
Bodil, här kommer ett till citat av Walser som jag finner ”oehört”:
”Och lyfte och bure mig en hand, en omständighet, en våg ända dit upp där makt och inflytande råder, så skulle jag slå sönder de förhållanden som gynnade mig, och mig själv skulle jag kasta ner i det låga, intetsägande dunklet. Bara i de lägre regionerna kan jag andas”