Blogg

Ur ”Lebenszeichen”

Nu har den kommit, Elfriede Gerstls ”Lebenszeichen”. Livstecken alltså och den här boken av dikter, drömmar och tankesmulor (Gedichte, Träume und Denkkrümel) kom alltså till den här världen ungefär en månad efter att Elfriede Gerstl lämnat den.

p1040381_22

Nej, jag har inte hunnit läsa allt än, egentligen nästan ingenting, fast jag har hittat den här lilla dikten, som kanske är möjligt att ge en svensk språkdräkt:

urlaubsplanung

                                                         (für joanna)

im wald ist fad  
die berg zu steil
am meer wirst  
             von der hitze blöd  
vielleicht eine stadt  
             mit strassencafés  
also bleib ich da sitzen  
auch hier kann ich schwitzen

semesterplanering

                                                         (till joanna)

i skogen är det trist  
bergen för branta  
vid havet bliru  
             galen av hettan  
kanske en stad  
           med uteserveringar  
alltså sitter jag kvar där  
svettas kan jag lika bra här

PS Klaga gärna på översättningen – och förbättra den ännu hellre. ”Bliru” låter nog lite suspekt men är ett försök att återge ”wirst” utan ”du”. Och de två slutraderna med rimmet ”där-här” kanske inte heller är så värst. Den här översättningen får ses som en tillfällighetslösning, en lätt bambukäpp för den som inte utan stöd promenerar så ledigt i det tyska.

Älgtider

Nu är det den tiden då älgkorna just drivit bort sina fjolårskalvar, för strax föds de nya små eller så är de redan födda. Under den senaste veckan har jag vid tre tillfällen stött på sådana här bortdrivna kringirrande storkalvar. Den senaste såg jag uppe på Hunneberg, ett av den här traktens två älgberg. De andra två vimsar omkring här i Onsjöskogarna.

Från Hunneberg kan man se över till Halleberg, som förresten nog är det älgtätaste området i Sverige:

p1040363

blick från Hunneberg mot Halleberg

Men också uppe på Hunneberg strövar många älgar omkring. Vi går längs bergets ena sida och mellan träden skymtar då och då det andra berget. Stigen löper mjukt genom gröngräset och Londi tassar på.

p1040367

Plötsligt hörs ett slags dovt hostande och där står han eller hon, ungälgen och spänner ögonen i oss. Vi vänder om…

p1040359

PS För dig tycker om älgbilder:

Älgar

Möten i skogen

Ett träsnitt av Kitagawa Utamaro

Under en period av min tidiga ungdom fascinerades jag av bilder, berättelser och sagor från Fjärran Östern, gärna också från fjärran tider. Jag minns ännu två sådana här ”österländska” böcker, båda på tyska, som jag hittade i mitt föräldrahem – ja, de finns nog kvar där än – den ena handlar om japanska teceremonier och den har titeln ”Das Buch vom Tee” och den andra heter ”Chinesische Meisternovellen”. I den kinesiska novellsamlingen tyckte jag särskilt mycket om berättelsen om en man som en dag försvann in i en tavla på väggen. Man såg en liten förändring i bilden efteråt.

Då och då återvänder jag in i den här kinesisk-japanska sago- eller mytvärlden och för något år sedan köpte jag mig på ett antikvariat nära Kollwitzplatz i Berlin två tunna lätta böcker från den här kretsen. Den ena heter ”Chinesische Volksmärchen” och i den finns sagor som ”Fjäderdräkten”, ”Den grymma apmodern” och ”Grisen, som kunde hetta upp havet”. Den andra är en liten bok med 23 japanska färgträsnitt av olika konstnärer. Jag har tittat mycket på de här vackra och suggestiva bilderna och jag har valt ut den här, för det speciella flöjtspelets skull:

p1040376

Kommentaren till bilden i boken lyder så här:

Ein frühes Blatt von Utamaro: Der chinesische Kaiser Hsüan Tsung (712-756) mit seiner Geliebten Yang Kueifei, eins der berühmtesten Liebespaare der ostasiatischen Welt.

Kitagawa Utamaros födelseort är okänd, men man tror att han levde mellan1753 och1806. När hans träsnitt nådde Europa någon gång under mitten av 1800-talet blev de snabbt mycket omtyckta och hans bilder kom att påverka de europeiska impressionisternas konst.

”Det borde ha gått långsammare, fast då hade det ju förstås inte gått alls”

Någon gång i förra veckan läste jag en recension i SvD, som jag inte blev riktigt klok på. Texten handlar om Günter Grass’ bok ”Unterwegs von Deutschland nach Deutschland. Tagebuch 1990” och följaktligen om Grass’ syn på den tyska återföreningen. Skribenten är Barbro Eberan.

I början av artikeln får vi veta att Grass inte kunnat dela det glädjerus som många tyskar, i synnerhet östtyskar, greps av vid murens fall och lite längre fram säger Eberan att boken ”speglar hans hektiska liv som nationens moraliska vägvisare”:

valkamp, partidagar, paneldiskussioner – överallt deltar Grass, manar och varnar. Han pendlar mellan sina hus i Nordtyskland och Portugal och reser mycket, framför allt i östra Tyskland.

Jag kan inte låta bli att finna en liten komisk effekt i detta att ”nationens moraliska vägvisare” som inte kan glädja sig med östttyskarna åt murens fall ”pendlar mellan sina hus i Nordtyskland och Portugal”. Men nu går vi vidare i texten.

Eberan skriver att Grass påbörjat sin bok 1990 i sitt portugisiska hem och att han tidigt ”varnat för farorna med en förhastad återförening”. Ja, det är naturligtvis svårt att vara för en ”förhastad” återförening… Grass är besviken både på västtyska SPD och på Willy Brandts entusiasm inför återföreningen och även på de östtyska SPD-grupperna för att dessa varit med och tvingat DDR-regimen på fall. Och han klagar på att SPD ingenting gjort för att:

förhindra att Helmut Kohl som en ångvält mejar ner alla tvivel och gör sina östtyska landsmän begeistrade med appellen: ”Vill ni Tysklands enhet? Vill ni ha vårt välstånd?”

Sedan fortsätter Eberans text med några inblickar i hur Grass upplever Östtyskland – från sin dubbla protugisiska och västtyska horisont, anar man:

I Östtyskland känner sig Grass deprimerad av tristessen, allt det nergånga och försummade och är förskräckt över ”…den i DDR hittills dolda högermentaliteten som nu träder fram öppet och som är nationalistisk, främlingsfientlig, antisemitisk, vulgärmaterialistisk…”.

Sedan får vi veta att han trots detta tar östtyskarnas parti mot de ”arroganta västtyskarna”. Och han ”förutspår de ekonomiska problemen”.

Och så kommer artikelns slutkläm och det är här jag är osäker på textens budskap. Först skriver Eberan:

Klarsynt förutsåg Grass de svårigheter återföreningen skulle föra med sig. Men fanns det 1990 något alternativ? Den östtyska staten var bankrutt, de unga och kvalificerade sökte sin lycka i väst och befolkningen i DDR ville till varje pris se en tysk återförenigen.

Och lite längre ner i de avslutande raderna säger hon så här:

Grass rädsla för ett stortyskt rike har visat sig ogrundad. Men även om historien inte har givit honom rätt i alla avseenden önskar man att hans Kassandrarop hade tagits på allvar. Kanske skulle då en del av de problem det återförenade Tyskland har att brottas med idag ha kunnat förebyggas.

Det är något som haltar i resonemanget här och denna hälta kan kanske skildras så här: ”Det gick för fort, men det fanns inget alternativ” (går den ena foten) och ”Om det gått långsammare hade vissa problem kunnat undvikas” (går den andra foten).

Dessutom kommer jag inte ifrån att Grass inte har alltför stor rätt att tala om ”västtysk arrogans”.

Här är hela artikeln.

PS Här finns för den intresserade en text om ett annat av Grass’ politiska korståg:

Om Grass och Gustloff – Freya Klier

Och något helt annat: I Salongen finns nu en text om Ennemis Publics. Den är skriven av Karin Stensdotter.

Elfriede Gerstl: Ophelia

Jag har letat fram ännu en dikt av Elfriede Gerstl som jag vill försöka mig på att översätta. Den finns i diktsamlingen ”Neue Wiener Mischung”.

p10303492

ophelia

sie hatte ihren namen vergessen  
sie ging auf lautlosen zehen  
            rund um den mondhof  
vorbei an hamlet  
und vorbei an der schweren erde  
auf verzückten füssen  
und nur die kleinsten hundeblumen  
die niemand liebte  
die niemand hasste  
durften sie begleiten  
quer und quer  
          durch die nacht  
als sie  
um und um  
um den mondhof  
    im kreis ging

ophelia

hon hade glömt sitt namn  
hon gick på ljudlösa tår  
             runt omkring mångården  
förbi hamlet  
och förbi den tunga jorden  
på fötter i trans  
och bara de minsta maskrosorna  
som ingen älskade  
som ingen hatade  
fick följa henne  
härs och tvärs  
          genom natten  
då hon  
varv på varv  
kring mångården  
       drog sin krets

Svårast var slutet: ”um und um/um den mondhof/im kreis ging”. Jag lyckas inte hitta till någon motsvarighet till det där um-um-um. I stället har jag gjort ”varv-varv” och ”kring-krets”, men jag vet inte om jag ska vara riktigt glad åt den lösningen. Och ”drog sin krets” är naturligtvis ett litet stycke ifrån ”im kreis ging”.