Blogg

Benno Ohnesorgs död – nya fakta

Under en demonstration i Västberlin mot shahens besök där den 2 juni 1967 dödades den 26-årige studenten Benno Ohnesorg under ännu ouppklarade omständigheter av Karl-Heinz Kurras, en högt uppsatt polis i staden. Dödsskjutning kom sedan att få stor betydelse för radikaliseringen av den västtyska studentrörelsen. Detta innebar en markant ökning av våldet från studentrörelsens sida och i händelsens spår utvecklades så småningom RAF.

Under de senaste dagarna har nya fakta om gärningsmannen offentliggjorts. Karl-Heinz Kurras var sedan 1955 medarbetare i den östtyska organisationen Stasi. I Süddeutsche Zeitung från i förrgår kan man bland annat läsa detta ur samarbetsavtalet mellan Kurras och Stasi:

Wörtlich schreibt Kurras: "Aus der Erkenntnis heraus, dass ich als Angehöriger der (West-Berliner) Polizei keiner guten Sache diene, habe ich mich entschlossen, meine Arbeitskraft dem Friedenslager zur Verfügung zu stellen." An anderer Stelle ist im Dokument zu lesen: "Ich bin bereit, dem mir bekannten Vertreter für Staatssicherheit Vorkommnisse aus der Polizei wahrheitsgemäß zu berichten."

Ordaggrant skriver Kurras: ”Med utgångspunkt från insikten om att jag som medlem av (den västberlinska) polisen inte tjänar någon god sak, har jag beslutat mig för att ställa mina krafter till den fredliga sidans förfogande.” På ett annat ställe i dokumentet kan man läsa: ”Jag är beredd att sanningsenligt berätta om sådant som inträffar inom polisen för en för mig bekant representant för Stasi.”

I samma artikel kan man läsa att Kurras 1962 ansökte om medlemssskap i SED och att han 1964 blev antagen som medlem med numret 2 002 373.

Lite längre ner i artikeln finns följande rader:

Nach dem tödlichen Schuss auf Ohnesorg funkte das MfS an Kurras: "Material sofort vernichten. Vorerst Arbeit einstellen. Betrachten Ereignis als sehr bedauerlichen Unglücksfall."

Efter det dödande skottet mot Ohnesorg telegraferade Stasi till Kurras: ”Förstör materialet omedelbart. Inställ arbetet tills vidare. Betrakar händelsen som mycket beklagligt olycksfall.”

Hela artikeln finns att läsa här.

En rad tyska tidningar, tidskrifter och TV-kanaler har de senaste dagarna rapporterat om upptäckten av Kurras samarbete med Stasi. Jag har samlat länkar till några av texterna här:

Handelsblatt 21.5

Focus 21.5

FAZ.NET 22.5

ZDF 22.5

I svenska Wikipedia har man också lagt till några rader om upptäckten.

Visserligen står det ingenstans att det förekommit en direkt order från Stasi till Kurras att döda Ohnesorg, men det betyder naturligtvis inte att en sådan inte kan ha funnits. Och oberoende av vad som direkt låg bakom dödsskjutningen, så förändrar avslöjandet av Kurras som Stasi-spion på ett markant sätt bilden av utvecklingen av den västtyska studentrörelsen vid den här tiden. Detta kan vara början till en omvärdering av hela epoken.

Underligt nog sägs ingenting om detta i svenska media. Eller är det kanske inte alls underligt?

PS Nu – den 25.5 – har jag hittat en artikel om saken i Upsala Nya Tidning: Den är skriven av Niklavs Lakupins och den är mycket läsvärd.

PPS Ny uppdatering beträffande den svenska rapporteringen om fallet Kurras: Idag – den 27.5 – finns den en artikel om detta i DN.

Bland lusthus och småtempel vid Brunnsviken

Under den gångna söndagens förmiddag tog jag mig en lång promenad på egen hand utmed Brunnsviken och runt omkring längs småvägarna och stigarna i Hagaparken. Jag ville se vackra vyer och jag ville gående ute i det fria tänka igenom och förbereda mig inför söndagkvällens Else Lasker-Schüler-evenmang. Ibland satte jag mig för en stund på en bänk nere vid vattnet eller under ett träd och läste lite i en diktsamling och lite i en biografi och funderade och ordnade mina tankar. Många stockholmare var också ute och flanerade i det gröna parklandskapet. Det rådde ett slags feststämning, men ingenting i detta var påträngande – det var lätt att sitta eller ströva en bit ifrån, lätt att var en del utan att delta. Allt kändes lätt och luftigt. Tankarna svävade och studsade hit och dit – Bellman och Fjäriln, majgröna barndomsminnen och Hagasessorna bytte plats och gungade upp och ner och jag läste Else Lasker-Schülers ”Fangt auf ihr Rosenhimmel, auf und nieder” rakt in i grönskan och ner i det glitterblåa vattnet.

p1040411

Carl Eldhs ateljémuseum

p1040399

lusthus vid Brunnsvikens strand

p1040397

"gloriet" vid Stallmästargården

p1040410

Gustav den III:s paviljong

p1040404

Ekotemplet

p10404071

utsikt från Ekotemplet

PS För eventuella glorietnostalgiska läsare – följ det här spåret!

Tillbaka från kamelritten: Återblickar

else-logoVår andra Else Lasker-Schüler-afton finns nu i det förflutna. Som jag anade för några veckor sedan blev den här förställningen ganska olik den första. Lite berodde det på sommarvinden utanför på Torbjörn Klockares gata, en hel del på den nya publiken och säkert också på oss själva eftersom vi hade erfarenheten från den första gången med oss. Stämningen var lite mindre förtätad, tycker jag, och liksom lättare och luftigare.

För er som inte var där börjar jag med att peka tillbaka på programmet, för där kan ni få en idé om innehållet.

Så här såg arbetsfördelningen på och kring scenen ut:

Julia Romanowska: läsröst
Mats Qvistström: läsröst
Kristina Hanson: sång
Lars-David Nilsson: piano
Rachel Galinne: efterord
Bodil Zalesky: läsröst, efterord
Ulrik Dahlerus: ljud- och ljusteknik

Och detta är beståndsdelarna i helheten:

Else Lasker-Schüler: text
Rachel Galinne: musik
Bodil Zalesky: översättning
Julia Romanowska: koncept och konstnärligt ledarskap

Evenemanget var ett av många i Julias salong. Här finns en kort beskrivning av grundtankarna bakom det hela:

Schibbolet  är ett experimentellt konstnärligt koncept,  ett slags  litterär och musikalisk installation – ett collage av text och musik – som gestaltas sceniskt av två röster, en manlig och en kvinnlig. Disparata genrer kombineras i en icke narrativ, dialogisk struktur. Lyrik, prosa, dokumentära texter, filosofiska kommentarer och reflektioner – fogas samman med musik; från konstmusik till populärmusik, från medeltid till avantgarde. I ett intensivt samspel eller motspel strömmar musikstycken och textfraser i ett polyfoniskt flöde, med ständiga växlingar mellan de olika konstnärliga genrerna.

Varje evenmang har förstås sin egenart, men det här om Else Lasker-Schüler och hennes konst avvek kanske något mer än de andra från grundkonceptet. Det stora inslaget av levande musik var det som mest skilde det från sina ”syskon” i schibboletvärlden.

Här är några bilder från föreställningen och samtalet efteråt:

p1040437

Julia Romanowska och Mats Qvistström

p1040427

Kristina Hanson

p1040419

Lars-David Nilsson

p1040486

jag

p1040491_2

mellanspel

p1040500

eftersamtal med publiken: Rachel Galinne, jag, Julia

Och här en dikt ur flödet – i original och översättning:

Versöhnung

Es wird ein großer Stern in meinen Schoß fallen…
Wir wollen wachen die Nacht,

In den Sprachen beten,
Die wie Harfen eingeschnitten sind.

Wir wollen uns versöhnen die Nacht –
So viel Gott strömt über.

Kinder sind unsere Herzen,
Die möchten ruhen müdesüß.

Und unsere Lippen wollen sich küssen,
Was zagst du?

Grenzt nicht mein Herz an deins –
Immer färbt dein Blut meine Wangen rot.

Wir wollen uns versöhnen die Nacht,
Wenn wir uns herzen, sterben wir nicht.

Es wird ein großer Stern in meinen Schoß fallen.

Försoning

En stor stjärna kommer att falla i min famn…
Vi vill vaka i natten,

Be på de språk,
Som är snidade som harpor.

Vi ska försonas i natten –
Så mycket Gud flödar över.

Barn är våra hjärtan,
De vill vila sömnsött.

Och våra läppar vill kyssas,
Varför tvekar du?

Gränsar inte mitt hjärta till ditt –
Alltid färgar ditt blod mina kinder röda.

Vi ska försonas i natten,
Om vi håller om varandra, dör vi inte.

En stor stjärna kommer att falla i min famn.

PS I Salongen finns sedan igår en ny intervju i serien av översättarintervjuer.

Jag rider iväg på min kamel

På söndag är det en ny Else Lasker-Schüler-afton i Julia Romanowskas salong, så jag försvinner för några dagar från min plats här under trädet. Jag rider iväg på min kamel och lämnar en dikt efter mig:

kamel

Gebet

Ich suche allerlanden eine Stadt,
Die einen Engel vor der Pforte hat.
Ich trage seinen großen Flügel
Gebrochen schwer am Schulterblatt
Und in der Stirne seinen Stern als Siegel.

Und wandle immer in der Nacht…
Ich habe Liebe in die Welt gebracht –
Daß blau zu blühen jedes Herz vermag,
Und hab ein Leben müde mich gewacht,
In Gott gehüllt den dunklen Atemschlag.

O Gott, schließ um mich deinen Mantel fest;
Ich weiß, ich bin im Kugelglas der Rest,
Und wenn der letzte Mensch die Welt vergießt
Du mich nicht wieder aus der Allmacht läßt
Und sich ein neuer Erdball um mich schließt.

Bön

Jag söker överallt en stad
Som har en ängel vid sin port.
Jag bär hans stora vinge
Svårt bruten vid mitt skulderblad
Och i pannan hans stjärna som sigill.

Och vandrar in i varje natt…
Kärlek har jag burit in i denna värld –
Som låter varje hjärta blomma blått,
Och i livet vakat mig så trött,
Svept in mitt dunkla andetag i Gud.

Åh Gud, slut du din mantel tätt kring mig;
Jag vet, jag är en spillra blott i detta klot av glas,
Och när den sista mänskan glömmer världen
Så låter du mig inte ur din allmakt falla
Och ett nyare klot får sluta sig kring mig.

PS Jag har ändrat i översättningen igen, för åttiotolfte gången. Och det är säkert inte sista gången.