Salong Romanowska: Else Lasker-Schüler.

Om två veckor är det dags för den andra Else Lasker-Schüler-aftonen i Julia Romanowska salong. Det blir samma program som vi hade i februari, men själva föreställningen kommer säkert att bli annorlunda ändå. Publiken kommer att vara en annan och försommarkvällen runt omkring kommer att ge andra impulser än februarinatten. Och lite som i Commedia dell’Arte kommer stunden att vara med och forma det som händer på scenen.

Än finns det platser kvar. Tiden är den 17 maj klockan 19.00 och rummet är Torbjörn Klockares Gata 14 i Stockholm. Och här finns programmet.

Till er som inte har lust att läsa varken länkar eller program kan jag säga att föreställningen bygger på ett flätverk av texter av och om Else Lasker-Schüler. En del kommer att sjungas och en del kommera att läsas. Somt framförs på tyska och annat i svensk översättning. Musiken är komponerad av Rachel Galinne och det är Julia Romanowska som står för det konstnärliga ledarskapet. Själv står jag bakom översättningarna. På scenen kommer Kristina Hanson (sång), Julia Romanowska (läsning), Mats Qvistström (läsning), Lars-David Nilsson (piano) och jag själv (läsning+efterord) att finnas. Ljudtekniken ligger i Ulrik Dahlerus’ händer.

Jag väljer nu att visa er den ljusaste, ja, den enda ljusa, av ”Schwarze Gesänge” (Svarta sånger) här, först i original och sedan i översättning:

Mit dir, Goldlächelndem

In meinem Herzen wächst ein Rosenzweig
Sein Duft berauscht so weich den Sinn.

Vernimm das Bächlein rauschendes
In meiner Grube tief im Kinn

Und immer kommt die Nacht –
Nach ihr der Tag im kühlen Wolkenlinn’

Springt eine Welle an den Strand
Ergreif ich sie ganz schnell mit meiner Hand.

Zu spiegeln mich – dass ich noch bin
Und du in meiner dunklen Pupill.

Dann schweben wir unmerklich still
Ins blaue Land empor beseligend traumhin –

Med dig, du gyllenleende

I mitt hjärta växer en rosenkvist
Dess doft berusar så mjukt mitt sinne.

Förnim den lilla bäckens brus
i min hakas djupa grop

Och ständigt kommer natten –
Efter den stiger dagen i svalt molnlinne

När vågen dansar mot strand
Fångar jag den snabbt i min hand.

För att spegla mig – att jag ännu finns
Och du i min mörka pupill.

Då svävar vi omärkligt stilla
In i det blå landet drömsälla –

PJ
Prins Jussuf med blå ros

En tanke om “Salong Romanowska: Else Lasker-Schüler.

Kommentera