För några dagar sedan tittade sommaren in här och Londi och jag gav oss av genom hagarna ner mot Norskens brygga. Vi vände blickarna från det fula stället där man under hösten och vintern grävt upp marken och sedan lassat på stora massor av grus, skräpjord och stenar – (bara det inte blir en parkeringsplats där!) Ner mot sjön var det mera lockande att titta:
Vi följde den vanliga stigen och hoppade över diket vi alltid hoppar över och snart var vi nere vid bryggan:
Solen glittrade i vattenytan och vi hade både tegelstranden och bryggan för oss själva. Alldeles vid strandkanten var vattnet lite uppvärmt, så vi vågade oss på ett hastigt dopp, ja, Londi simmade sedan ut ”på riktigt” efter pinnarna jag kastade. Hon har ju dubbelpäls, så hon fryser inte i första taget.
Efteråt småsprang vi lite längs vasskanten och kände oss tanklöst glada och Londi rullade av sig vattnet i gräset. Själv torkade jag mig på handduken.
…
PS Idag publicerar Salongen en ny översättarintervju: Varsågoda!
PPS Och för dem av er som inte läst Jelenas och Håkans spännande samtal om Juli Zehs senaste roman. Det är inte för sent!