Ett torrt skinn

Härom dagen hörde jag någon säga till någon, att han for omkring som ett torrt skinn: Du far ju omkring som ett torrt skinn! Jag skrattade till lite för mig själv och tänkte: Vad betyder egentligen detta? Ja, inte är det något man rekommenderar någon att göra. Att fara eller flänga runt som ett torrt skinn är, verkar det som, en ganska meningslös syssla. Man har bråttom, men man har inget mål med sin brådska. Eller kanske har man inte ens bråttom, man förflyttar sig bara snabbt i växlande riktning. Man ”skyndar sig” från ingenstans till ingenstans – runt. Vad är det för ett torrt skinn man syftar på i det här uttrycket? Jag tänker mig ett skinn från någon liten gnagare: en mus, en ekorre eller en sork, men kanske handlar det om en helt annan sorts skinn. På vilket sätt är det då torrt? Kanske är det ett oberett skinn, som legat och torkat så där utan att någon velat något särskilt med det, och som blivit lite sprött och stelt och när vinden tar tag i det blir det till slags segel – med päls på ena sidan – som med lätthet föses än hit än dit.

Jag föreställer mig att den som säger ”du far omkring som ett torrt skinn” är en bra bit äldre än den som får höra uttrycket riktat till sig. Och säkerligen är det här ingen särskilt modern vändning, så snart finns det väl inte några "äldre" kvar som kan och vill använda det. Vetandet kring skinnets väsen verkar i alla fall redan ha farit sin kos. Vad nu en kos är.

8 tankar om “Ett torrt skinn

  1. det var ett talande uttryck! motsägelsefullt!
    att fara omkring är en rörelse, fart, dynamik…livskraft.
    torrt skinn är däremot livlöst, måste åtgärdas, omhändertas. Behandla mig!! Ge mig LIV!
    vilken kroppsbild!
    Roligt!
    ps. jag köpte en ny ansiktskräm igår -var lite torr – vi får se vad som händer

  2. Jag är nyfiken på det här uttrycket, men hittills har jag inte hittat någon förklaring eller bakgrund till det. När jag googlar hittar jag mest det här med ansiktskräm…

    Kanske dyker det upp något ”torrt skinn” här, som kan presentera sig.

  3. Ja, nu blir jag som vanligt litet tråkig här och kommer med lexicografi istf poesi. Auktoriteten på dylika frågor, Pelle Holms Bevingade ord, säger: ”så snabbt som ett torrt, vid hudömsningen avstött ormskinn drives fram av vinden.”

    Om ”kos” eller ”kosa” säger Svensk Etymologisk Ordbok att det är samma ord som ”no. kos, da. kaas, väl av ett mlty *koss, biform till körs; kurs;…samma ord som kurs (se d.o.)” vilket jag emellertid vid denna tid på dygnet inte orkar.

    Uschäkta.

  4. Lite lustigt — jag har alltid tänkt mig det torra skinnet i uttrycket som just ett av vinden virvlande ormskinn. Kanske för att det alltid om senvåren/sommaren for runt ett, eller ibland ett par, ormskinn på gräsplanen bakom vår brygga. Skinn av vattensnokar, vilka man då och då kunde få syn på simmande alldeles intill sig, vid ett dopp i insjöns kvällsstilla vatten. Vi litade helt till utsagan ”snokar är inte farliga” och tyckte inte ens att det var obehagligt med ett vickande ormhuvud i vattenbrynet.

    Jag som kvällspigg orkar slå upp kurs i Hellquist och där sägs att under 1600-talet var kurs vanlig i den ursprungliga betydelsen ‘lopp, färd, kosa’. Latin -> tyska -> franska cours, av latinets cursus = lopp m.m. till currere = löpa.

  5. Där ser man: ormskinn! Jag har tydligen inte varit tillräckligt uppmärksam på de ormskinn som förmodligen virvlar omkring i luften också här. Det är klart att sådana här lätta torra ormskinn far hit och dit utan fast riktning. Roligt och intressant!

    Tack Bengt, tack Agneta,
    för utredandet av både det torra skinnet och kosan!

  6. Vart än jag ställer min kosa
    aldrig förglömmer jag er

    Ja nu vet vi både vad det torra skinnet och kosan innebär. Men där försvann också poesin och magin och kvar står vi med ett ormskinn utan att veta vilken kurs vi skall slå in på.

  7. Tycker du? Jag tycker nog att föreställningen om någon som är som ett ormskinn för vinden är rätt suggestiv. Och mitt – väl föga poetiska – pälsiga smågnagarskinn finns fortfarande kvar i min inre bildvärld.

  8. Idag använde jag uttrycket ”far omkring som ett torrt skinn” om en av mina kolleger. Ingen hade hört detta uttryck tidigare men de är ju också lite yngre än vad jag är och av manligt kön. De associerar ordet till sex och kön och tyckte att jag var väldigt fel ute när jag använde uttrycket. För min del kommer jag att fortsätta att använda mig av det i meningen motsvarande ”fara omkring som en skållad råtta” som jag tycker är en synomym till det torra skinnet.

Kommentera