Bland lusthus och småtempel vid Brunnsviken

Under den gångna söndagens förmiddag tog jag mig en lång promenad på egen hand utmed Brunnsviken och runt omkring längs småvägarna och stigarna i Hagaparken. Jag ville se vackra vyer och jag ville gående ute i det fria tänka igenom och förbereda mig inför söndagkvällens Else Lasker-Schüler-evenmang. Ibland satte jag mig för en stund på en bänk nere vid vattnet eller under ett träd och läste lite i en diktsamling och lite i en biografi och funderade och ordnade mina tankar. Många stockholmare var också ute och flanerade i det gröna parklandskapet. Det rådde ett slags feststämning, men ingenting i detta var påträngande – det var lätt att sitta eller ströva en bit ifrån, lätt att var en del utan att delta. Allt kändes lätt och luftigt. Tankarna svävade och studsade hit och dit – Bellman och Fjäriln, majgröna barndomsminnen och Hagasessorna bytte plats och gungade upp och ner och jag läste Else Lasker-Schülers ”Fangt auf ihr Rosenhimmel, auf und nieder” rakt in i grönskan och ner i det glitterblåa vattnet.