Under en period av min tidiga ungdom fascinerades jag av bilder, berättelser och sagor från Fjärran Östern, gärna också från fjärran tider. Jag minns ännu två sådana här ”österländska” böcker, båda på tyska, som jag hittade i mitt föräldrahem – ja, de finns nog kvar där än – den ena handlar om japanska teceremonier och den har titeln ”Das Buch vom Tee” och den andra heter ”Chinesische Meisternovellen”. I den kinesiska novellsamlingen tyckte jag särskilt mycket om berättelsen om en man som en dag försvann in i en tavla på väggen. Man såg en liten förändring i bilden efteråt.
Då och då återvänder jag in i den här kinesisk-japanska sago- eller mytvärlden och för något år sedan köpte jag mig på ett antikvariat nära Kollwitzplatz i Berlin två tunna lätta böcker från den här kretsen. Den ena heter ”Chinesische Volksmärchen” och i den finns sagor som ”Fjäderdräkten”, ”Den grymma apmodern” och ”Grisen, som kunde hetta upp havet”. Den andra är en liten bok med 23 japanska färgträsnitt av olika konstnärer. Jag har tittat mycket på de här vackra och suggestiva bilderna och jag har valt ut den här, för det speciella flöjtspelets skull:
Kommentaren till bilden i boken lyder så här:
Ein frühes Blatt von Utamaro: Der chinesische Kaiser Hsüan Tsung (712-756) mit seiner Geliebten Yang Kueifei, eins der berühmtesten Liebespaare der ostasiatischen Welt.
Kitagawa Utamaros födelseort är okänd, men man tror att han levde mellan1753 och1806. När hans träsnitt nådde Europa någon gång under mitten av 1800-talet blev de snabbt mycket omtyckta och hans bilder kom att påverka de europeiska impressionisternas konst.
Fin bild!
(Jag har också mina japansk/kinesiska bildperioder då och då, och allt började liksom för dig ”i min tidiga ungdom”…)
Hej Laura,
jag passar på att svara ”lite bredvid”; jag kom nämligen på hur den där tavlan i den kinesiska novellen ändrades (om jag nu minns rätt). Mannen som gick in i bilden gifte sig med den unga kvinnan på bilden och förändringen efteråt bestod i att hon hade håret uppsatt som en gift kvinna i stället för som en ogift…
När jag hade läst din blogg (12.5.), letade jag i min bokhylla och hittade 2 små böcker, ”Chinesische Geister- und Liebesgeschichten” (inledning av Martin Buber)samt ”Chinesische Liebesgeschichten”. I den första hittade jag ”din” historia , ”Das Wandbild”. Tack vare din ”Anregung” har jag nu i min höga ålder återigen njutit av dessa fantasifulla, till synes enkla historier både under tågresor och som kvällslektyr! Jag tror att dessa skulle bereda stort nöje även för studenter som läser tyska, de är nog inte så svåra, och kunde vara en väg till läsning av mera krävande nivå. – Men var är ”Das Buch vom Tee”, har du den ?
Hej Mamma,
jaha, där ser man hur luddigt minnet är. Den ena lilla boken heter alltså ”Chinesische Geister- und Liebesgeschichten”. Nej, jag har inte ”Das Buch vom Tee” här, inte vad jag vet i alla fall. Fast jag ska gå igenom de hyllor som eventuellt kan rymma något sådant.