Blogg

Vi har kommit längs den lilla slingrande sandvägen genom bokskogen – en del av bokarna här är hisnande stora, de största jag sett, tror jag – och går nu uppför mot borgen Valdštejn, som är den äldsta i Český ráj. Om ni känner till Elbsandsteingebirge, så har ni en föreställning om hur naturen ser ut här. Sandstensformationer sticker upp ur det omgivande landskapet som tänder från jättelika urtidsvidunder:

Borgen var en gång stamsäte för adelsfamiljen Waldstein och den började byggas i slutet av 1200-talet. Trots landskapets oländighet är borgens olika delar väl förbundna med detta och bildar liksom fortsättningar på de tre klippor som de sträcker sig över.

Här genom bokskogens ljusdunkel går vägen till borgen Valdštejn, den äldsta borgen i det böhmiska paradiset, Český ráj.

Idag stannar vi här inne under bokarnas kronor, men imorgon ska vi besöka borgen.

(Kanske borde jag ha placerat bilderna i omvänd ordning?)

Visste ni att Karl Kraus föddes i Jičín (på tyska Jitschin, tidigare Gitschin)? Nej? Inte jag heller, det vill säga jag upptäckte det först efter att jag satt min fot där.

Här kan ni se var den lilla staden ligger. Kartan visar alltså ett nordligt eller nordöstligt hörn av Tjeckien och det blåa är inte vatten utan verkar på ett ungefär motsvara bergsområdet Krkonošes utsträckning. Vår väg dit förde från Špindlerův Mlýn – eller mera exakt från Svatý Petr – via Vrchlabí och så ner på lite planare marker:

Så här ungefär ser Jičín ut om man låter en skicklig tecknare skissera staden från en upphöjd plats (jag vet tyvärr inte vem som gjort teckningen):

Staden ligger i det vackra området Český ráj (det böhmiska paradiset) och man antar att stadens äldsta del kom till på 1100-talet. En kortare tid efter stadens grundande flyttades den emellertid 2-3 kilometer och fick sitt nuvarande läge vid floden Cidlina utmed handelsvägen mellan Zittau och Hradec Králové. Den medeltida stadskärnan är mycket väl bevarad. Just nu håller man på att förnya stenläggningen på det stora Wallensteintorget. (Jag vände av estetisk petighet kameran från detta restaureringsarbete, fast något av det kan man kanske ana på den första bilden här nedanför.)

Låt oss nu se oss om lite i stadens centrum. Vi går in till Wallensteintorget via Valdiceporten som för genom det stora tornet ni ser ungefär i mitten av den tecknade bilden:

…

PS Då och då har jag skrivit något om Karl Kraus under pausträdet. Här är länkar till två av texterna:

Karl Kraus (innehåller bland annat en länk till en Kraus-essä av Håkan Lindgren)

Karl Kraus – en annan sida

Så är vi då tillbaka i Svatý Petr/Sankt Peter i Krkonoše/Riesengebirge igen och det är dags för sommarens första vandring. Vi går den vanliga vägen längs bäcken. Ormbunksskogarna är grönare än någonsin. Vid den gamla gruvan gör vi en liten paus och jag kikar in i mörkret. Silver och koppar bröt man därinne en gång i tiden – och arsenik!

längs bäcken

ingången till gruvan

för den som kan tjeckiska och vill veta lite mer om detta

Vägarna i de här bergen är stenlagda och ofta när jag går här funderar jag över hur dessa vägbyggen egentligen kan ha gått till.

Vägen löper utmed bäcken. På lite avstånd ser den ut som en stenbäck:

mina medvandrare tar sig en rast

Den här gången bryr vi oss inte om att ta oss upp till den högsta toppen Schneekoppe/Sněžka/Śnieżka, men vi ser gång på gång dess märkliga silhuett mot himlen:

…

PS Här finns en liten introduktionstext till Riesengebirge/Krkonoše/Karkonosze från en tidigare vandring.