Sommarens böcker köpte jag med ett undantag alla från ett och samma förlag i en bokhandel i den lilla tjeckiska staden Vrchlabí (någon kanske minns en björn- och honungshistoria härifrån förra sommaren). Förlaget heter Vitalis och det är ett förlag vars utgivning jag följt i kanske tio år. Här är några rader ur hemsidetexten som ger en inblick i förlagets historia:
"Die Geschichte des Verlages ist eine Geschichte über Deutsche und Tschechen" (Darmstädter Echo)
Der Prager Verlag Vitalis ist ein 1993 gegründeter, unabhängiger Literaturverlag. Als einziger Nachfolger der ehemals bedeutenden deutschsprachigen Verlage Prags hat Vitalis in den Jahren seines Bestehens eine zentrale Stellung in der mitteleuropäischen Kulturlandschaft eingenommen und ist selbst zu einem wichtigen Bestandteil des literarischen Lebens der Tschechischen Republik geworden. In Deutschland ist der Verlag durch die Vitalis GmbH im bayrischen Furth im Wald vertreten.
Der Verlag sieht seine Aufgabe in der Herausgabe zeitloser Bücher von bleibendem Wert, wobei auf exaktes Lektorat, bestes Papier und sorgfältige Herstellung ein besonderes Augenmerk gelegt wird. Nahezu das gesamte Verlagsprogramm ist mit Illustrationen ausgewählter Künstler und informativen Abbildungen versehen. Das charakteristische Layout und die anspruchsvolle graphische Gestaltung der Vitalis-Bücher hat dem Verlag einen treuen Freundes- und Kundenkreis in Deutschland, Tschechien und Österreich gewonnen.
Det är alltså fråga om ett tyskspråkigt förlag i Prag som ger ut klassiker från Centraleuropa. Kärnan i utgivningen befinner sig i skärningspunkten mellan tyskt, judiskt och tjeckiskt, så i hjärtat av Vitalis sitter Kafka. Böckerna är alla mycket vackra och de är så omsorgsfullt gjorda att de ter sig som främlingar i vår tid och ändå är priset lågt. Jag tror inte att jag betalade mer än omkring trehundra svenska kronor för de fem böcker jag valde den här gången. Det rör sig alltså om inbundna, vackert illustrerade böcker.
”Das Volksbuch vom Doktor Faustus” återberättad av Gustav Schwab (1792-1850) lockade mig, eftersom jag är en trägen och fascinerad läsare av Goethes Faust (särskilt Faust I). Det är ju ur den här ”folkboken” som Goethe hämtade sin främsta inspiration till sin Faustgestalt.
”Mozart auf der Reise nach Prag” av Eduard Mörike fyller en lucka i min bokhylla. I den här vackra novellen skildrar Mörike på ett nästan förvirrande levande sätt – var Mörike med? var jag med i de där stunderna? – en dag i Mozarts liv, en dag då denne är på väg till Prag för att vara med om hur hans opera ”Don Giovanni” blir uruppförd.
Så kommer vi – oundvikligen väl – till Kafka: ”Ein Landarzt” innehåller förutom titelberättelsen bland annat den kända novellen ”Vor dem Gesetz”. ”Elf Söhne” och ”Ein Brudermord” är ytterligare några exempel på vad som finns mellan de sköna pärmarna.
Av Kafka valde jag en bok till, ”Brief an den Vater”, en bok som jag då och då lånat på bibliotek. Den handlar om det komplicerade förhållandet mellan Kafka och hans far och den kan också – om man iakttar en viss försiktighet – betraktas som en nyckel till hela Kafkas verk.
Den sista boken, ”Der Waldsteig” av Adalbert Stifter, valde jag av ren instinkt och jag vet inte något närmare om handlingen eller innehållet, även om baksidestexten avslöjar en del. Den ska få överraska mig.
Som ett litet brev till en – eller två – av mina (eventuella) läsare vill jag tillfoga några ord av Karl Kraus om Stifter:
Wenn das, was heute in deutscher Sprache zu schreiben wagt, ohne ihres Atems einen Hauch mehr zu verspüren, irgendwie… imstande wäre, noch ein Quentchen Menschenwürde und Ehrgefühl aufzubringen, so müßte die Armee von Journalisten, Romansöldnern, Freibeutern der Gesinnung und des Worts vor das Grab Stifters ziehen, das stumme Andenken dieses Heiligen für ihr lautes Dasein um Verzeihung bitten und hierauf einen solidarischen leiblichen Selbstmord auf dem angezündeten Stoß ihrer schmutzigen Papiere und Federstiele unternehmen.
Grattis till detta sagolika inköp! Det är mer än en ”Schnäppchen” – det är fem! – och jag är nästan lite avis. 😉
Ja, redan under DDR-tiden köpte vi gärna böcker från tjeckiska förlag, skärskilt barnböcker. De tillverkades alltid så kärleksfulla, med många vackra illustrationer och med fint papper och gedigen inbundna. Jag har en engelsk ordbok kvar, som jag till och med nu som vuxen gärna blädderläser…
Räcker det om vi bara suddar ut vårt datorminne?
Keri,
här är en direktlänk till hela Vitalis’ utgivning: http://www.vitalis-verlag.com/alle_buecher.php?SID
De kostar mindre om man köper dem direkt i Tjeckien, men också så här finns det inget att säga om priset.
PS Förresten är Eva Strittmatters ”Sämtliche Gedichte” som ligger här också en mycket vacker bok. Nyss stannade jag upp vid en dikt där både Flieder och Holunder dyker upp:
*Schlehen*
*Nun hat der Holunder schon Dolden gesetzt.
Ich habe ihn nicht weiß werden sehen.
Der Flieder verbrannt, die Lilien verweint.
Mir blühten zu Jahr nur die Schlehen.
Die Schlehen, die armen, der Wegerainschaum.
Wie gleicht sich mein Leben mit ihnen:
Frühblühte, Wirrwuchs, nicht Pflaume noch Baum.
Erdacht wohl für Vöger und Bienen.*
Agnes,
talar du med Kraus? Ja, det räcker nog – vi skriver ju på svenska och han vet (skulle ha kommit att veta?) kanske inte så mycket om svenska och det som skrivits och skrivs på det språket (fegar jag). Äsch…
Mig fascinerar hans aktning för Stifter.
Lite överraskande för mig, ärligt talat. Den kopplingen hade jag nog inte kunnat förutse. Fast jag läste Stifters Brigitta för många år sedan och tyckte mycket om den. Men det där med ”Freibeuter der Gesinnung” sätter sig lite som en tagg i mitt kött. Där kan den å andra sidan få sitta kvar som påminnelse.
Jag stannar nog ändå inför hyllningen till Stifter – som gör Stifter intressant ur en ny vinkel för mig. Att en hyllning från Kraus måste innehålla taggar mot andra är kanske oundvikligt.
Kraus och Stifter är båda mer eller mindre okända för mig – åtminstone som läsare av. Om Kraus har jag ju dock läst en del i denna blogg.
De vackra böckerna från Vitalis förlag fick mig att titta i bokhyllan efter Mörike, som jag trodde skulle finnas, och fann då en liten bok »Historie von der schönen Lau«. Den lilla boken avslutas med några dikter om »Das Schiffer- und Nixenmärchen«. Utgivare Afred Scherz Verlag i Bern i serien Parnass-Bücherei. bredvid Mörikeboken fanns två små volymer av Goethe. Båda med texten i frakturstil. Den ena »Gedichte« i samma Parnass-serie, den andra »Werther« utgiven av det franska förlaget »Librairie Hatier« — exemplaret är småskadat och var så då jag inhandlade det för 10 centimes för drygt 45 år sedan. Bredvid dessa små volymer stod också Lorcas zigenarromanser i tysk översättning.
Åter en blick i Mörikeboken:
VOM SIEBEN-NIXEN-CHOR
Manche Nacht im Mondenscheine
Sitzt ein Mann von ernster Schöne,
Sitzt der magier Drakone
Auf dem gartenhausbalkone
Mit prinzessin Liligi;
Lehrt sie allda seine Lehre
Von der Erde, von dem Himmel,
Von dem Traum der Elemente,
Vom Geschick im Sternenkreise.
– – –
Jag lägger Mörike på nattduksbordet och de övriga på sin plats i hyllan.
Ja, Agneta, låt oss läsa Mörike:
*Verborgenheit*
*Laß, o Welt, o laß mich sein!
Locket nicht mit Liebesgaben,
Laßt dies Herz alleine haben
Seine Wonne, seine Pein!*
*Was ich traute weiß ich nicht,
Es ist unbekanntes Wehe;
Immerdar durch Tränen sehe
Ich der Sonne liebes Licht.*
*Oft bin ich mir kaum bewußt,
Und die helle Freude zücket
Durch die Schwere, so mich drücket
Wonniglich in meiner Brust.*
*Laß, o Welt, o laß mich sein!
Locket nicht mit Liebesgaben,
Laßt dies Herz alleine haben
Seine Wonne, seine Pein!*