Kanske har jag aldrig läst någon Rilke-dikt här under trädet. Vilken ska då bli den första? Jag väljer den här om tiden och den hemlösa oförgängligheten som tar sin tillflykt till det vilda hjärtat. Den första strofens början talar om det besynnerliga med uttrycket ”fördriva tiden”, då det svåra ju är att hålla den kvar. Nej, jag vågar mig inte på att översätta den. Kanske finns det redan en svensk översättning?
Wunderliches Wort
Wunderliches Wort: die Zeit vertreiben!
Sie zu halten, wäre das Problem.
Denn, wen ängstigts nicht: wo ist ein Bleiben,
wo ein endlich Sein in alledem? –
Sieh, der Tag verlangsamt sich, entgegen
jenem Raum, der ihn nach Abend nimmt:
Aufstehn wurde Stehn, und Stehn wird Legen,
und das willig Liegende verschwimmt –
Berge ruhn, von Sternen überprächtigt; –
aber auch in ihnen flimmert Zeit.
Ach, in meinem wilden Herzen nächtigt
obdachlos die Unvergänglichkeit.
Rainer Maria Rilke
Så vackert med dessa ”skiftningar” i bilden…
http://pl.wikipedia.org/wiki/Mieczys%C5%82aw_Jastrun -mannen vars översättningar av Rilke och Hölderlin skall visst ha rönt mycken uppskattning på sin tid. Han skrev också en bok om översättandet som ordkonst, Ordets Konst.
Själv avnjöt jag ovanstående på en sajt (nästan längst ner på sidan), vars innehåll inte tillåter kopiering. En poet av kaliber översatt av en annan, för mina öron utan klangförlust.
http://dzialkrytyczny.blog.onet.pl/1,AR3_2006-07_2006-07-01_2006-07-31,index.html
Mina tyska språkkunskaper är (tyvärr!) bristfälliga (och de polska obefintliga). Men Rilke är en gammal bekant som jag gärna återvänder till. (t ex här: http://langsambloggen.blogspot.com/search/label/Rilke) En gammal bekant som talar om saker som jag inte riktigt fattar, men som jag anar har något mycket väsentligt att säga mig. Som de där plötsliga insikterna som lika snabbt försvinner som de dyker upp.
För några år sen gick vi på en nyanlagd ”Rilkepromenad” på klipporna vid slottet Duino, högt över Adriatiska havet. Rilkes ande dök inte upp. Den slutade vid en campingplats.
Tack Wu,
jag har försökt läsa originaltexten och den polska översättningen mot varandra och mer anat än förstått överensstämmelsen.
Tack Lennart,
jag har läst inlägget om Duinoelegierna hos dig. Tack!
PS Sådana där promenader för sällan dit de lovar.
PPS Du får mig att associera till [Il fantasma di Trieste.](http://www.bodilzalesky.com/blog/2005/06/29/il-fantasma-di-trieste/)
Bodil,
i den polska bloggen fann jag en analys till dikten, lång och grundlig diskussion om tiden, varat och det. Denna blogg är en hel gruva av oerhört fascinerande ämnen, skriven på ett språk som är uppslukande och besjälat utan att vara obegripligt. Synd att språket kan vara till en sådan barriär… Bloggaren avslutar med ”måtte religionen, filosofin och konsten dö, om blott poesin förblir vid liv”…
Lennart,
till min stora glädje upptäckte jag en flik hos polacken (vet varken namn eller kön på denna mondehoof), flikens namn är ”De långsamma rörelsernas aura” och jag skulle ge mig på att tillsända dig en översättning, när min långsamhet fick mig att låta bli…
“De långsamma rörelsernas aura” … fantasieggande. Tack för tanken, i alla fall!