Nattduksbord – smaka på det ordet och tänk er att ni just börjat lära er svenska. ”Natt” och ”duk” och ”bord” är redan införlivade i ert ordförråd och då är det väl bara att… nej, det är det inte. Vad är en nattduk? Och varför behöver man ett bord till något som inte finns?
Jag minns det här underliga ordet från barndomen – jag var ju redan tidigt ”förhäxad” av ord. Varje gång jag hörde det försökte jag gripa det i flykten, men det gled alltid undan och fråga ville jag inte, för jag visste ju vad ett nattduksbord var, så vad ville jag egentligen veta? Jag hörde ”nattyggsbord” eller ”nattycksbord” eller ”nattdycksbord” (kunde det vara ett r som fallit bort?) eller ”nattussbord” eller ”nattyxbord” (rätt otäckt) eller ”natthussbord” eller ”natthusbord” eller ”nattyssbord” (lite sjömansaktigt väl) eller…
Här finns knappast någon plats för en riktig broderad nattduk och absolut inte för en nattyxa värd namnet.
…
PPS Plats för länkar till annat som eventuellt skrivs om (sovrums)möbler – eller vad man har på dem:
Nattduksbord kallades förr även ett toilettbord i sovrummet.
Anna Maria Lenngren skaldade:
Men tiden är nu helt förvänder
mot mina forna ungdomsdar!
Man skämmer sina vackra händer,
om man i någon syssla tar.
Vid nattduksbordet ständigt sitta
och träget uti spegeln titta
och dagen om gå spänd och rak,
åt sysslan uppå nacken slänga
det är uti vår ungdoms smak.
(Ur satiren Tekonseljen)
Egentligen finns det ju många sammansatta ord i svenskan som kan förbrylladen som är i färd med att lära sig svenska. Till exempel kranskulla, dagvatten, helsyster …
Undrar vad nattduksbord heter på andra språk?
I England och/eller USA heter det tydligen
bedside table
nightstand
night table
Agneta,
tack för dikten där nattduksbordet figurerar.
På de språk jag brukar använda heter nattduksbordet inget konstigt alls: Nachttisch på tyska och comodino på italienska.
Och ”comodino” ger oss en chans att komplicera frågan lite. Skillnaden mellan ett nattduksbord och en kommod är att man har en potta i/under den senare, nicht wahr?
Dessutom. Jämför ”duk” och ”tyg”: både konsonanterna och vokalerna är ju fonetiska tvillingpar, som gängar sig ut och in i varandra under tidens gång. Är det helt enkelt en fonetisk glidning som skett? Från tyg till duk, i så fall?
Ett bord för nattens verktyg. Mitt eget ståtar just nu med ett tryckkort Ibuprofen 400 mg, Oscar Levertins ’Kung Salomo och Morolf’, en trave pappersnäsdukar, en väckarklocka, samt Olof Lagerkrantz Strindbergbiografi.
Gunnar,
jag slår upp ”kommod” och finner: ”lågt skåp med tvättfat och plats för nattkärl”. Både ”comodino” och ”kommod” har väl med ”bekväm” att göra, alltså något som på något vis gör det bekvämt för den som har en sådan.
Det där med ”duk” och ”tyg” funderade jag också på ett slag i en liknande bana och så for tanken iväg till ”Tuch” och ”Zeug” och så, men jag vet inte hur de språkhistoriska sammanhangen verkligen ser ut här.
Egentligen borde jag väl ha formulerat den här ”tävlingen” (vilken tävling?) så här: Vad har du på ditt nattduksbord? (Så ska jag säga dig…)
Om jag fattat tyg rätt i det här sammanhanget, så syftar det på de prylar som kan finnas på nattduksbordet. Nattduk var en broderad duk avsedd att lägga de här sakerna på.
På tal om broderier och natt så hade jag som barn ett broderat fodral avsett för min pyamas eller nattlinne att tillbringa dagen uti.
Det hade jag med.
Vad säger ni? Broderade pyjamasfodral! Det var kanske för att bereda plats på scenen för pyjamasfodralet som jag gav mig in på det här med nattduken (vars existens jag fortfarande betvivlar) och dess bord.
Min nattduk är en rendes-vous
För några hundra billets-doux
skaldade på sin tid Olof von Dalin, så nog fanns det nattdukar alltid!
Agneta,
jag ger mig naturligtvis inför så här klara bevis!
Det verkar som om både nattduken och det broderade pyjamasfodralet håller på att ”få ett ansikte” – äntligen!
Ett pyamasfodral kan beskådas här. Det går även under benämningen, pyamaspåse, nattdräktsväska eller nattygsväska och minns jag rätt så var det den sista benämningen som användes när jag växte upp. Ett mindre, men med bilden snarlikt fodral har jag fått från någon äldre släkting och det var avsett för näsdukar.
Min egen nattygsväska var sydd av himmelsblått bomullstyg och kantad med snygga vävda band, samt broderad med mitt namn och, i lockets nederkant, en blomsterrabatt där en liten flicka sågs vattna blomstren från en vattenkanna. I ena övre hörnet strålade moder sol.
Här är pyamasfodraletl
I ovanstående inlägg har det allra sist, innan citattecknet, smugit sig in ett tecken för mycket i url:en. Tror jag.
Tack Agneta,
för bilden och för beskrivningen av din egen nattygsväska. Jag har verkligen vidgat mina vyer på det här området. Nattygsväskan verkar vara en värld för sig.
PS Nu undrar jag lite hur Gunnars pyjamasfodral kan ha sett ut…
Ingen lokal är väl så väl ägnad för intima bekännelser som den där nattduksbordet står. Några av de kommenterande damerna har redan vågat sig en bit ut på den hala isen genom detaljerade beskrivingar av sina pyjamasfodral. Vi vill naturligtvis inte vara sämre. Se vår brutalt självutlämnande text på The Secret Life of Erwin Klipspringer.
Tack Bengt,
för dessa avslöjanden och denna vittra genomgång av det åtminstone skenbart ovittra. (Det märks kanske att jag funderar på att skriva ihop något kring ordgruppen vitter-vittra.) Nu får jag dessutom något gediget att sätta in i min länklista under texten ovan.
Några av föregående kommentatorer har redan snuddat vid min tolkning av ordet ”nattygsbord”, som jag redovisar i det följande.
”Nattduksbord” kan, enligt min förmodan, vara en förvanskning i stil med ”våffeldagen” för ”vårfrudagen”.
Jag tror alltså att ”nattygsbord” är den ursprungliga och betydelsebärande benämningen. Ordet ”tyg” kommer från lågtyskan, och betyder ”don” eller ”utrustning”. ”Utensilier” kanske vi skulle säga. Det finns också ett fornsvenskt ord, ”tygh”, som betyder ungefär samma sak. Min uppfattning grundas bl. a. på att jag för några decennier sedan hade kontakter med ”KAF, Kungliga Armétygförvaltningen”, en av föregångarna till nuvarande FMV, Försvarets materieleverk.
På nattygsbordet ställer man alltså upp de tyg/utensilier som kan komma att behövas under natten. Någon duk torde inte vara nödvändig.
Det i svenskan, under i alla fall 1600- och 1700-talen, använda nattduk, finns det flera belägg för. Det syftade nog egentligen i början på ett bord i sovrummet som var belagt med en eller flera broderade nattdukar. Ett bord som damerna brukade som toalettbord och kanske lade diverse ting på. Nattduk lär komma från tyskans Nachttuch, som kanske mer betydde nattygspåse:
»Nachttuch, ist ein Tuch von Leinewand, worein die Frauenzimmer ihre Nachtkleider zu schlagen pflegen.«
»Nattduk« är känt från 1610, sammansättningen »nattduksbord« från 1686, och »nattygsbord (som är en missuppfattning) från 1749.
Liten titt på tyska sidor ger vid handen att man kunde vira nattduken om hals eller huvud. Mot drag? Eller kanske som dekoration? Den svenska användning av nattduk är nog inte riktigt synonymt med den tyska.
Agneta, det ser ut som att jag får ge mig. Dina tidiga belägg för ”nattduk” är övertygande.
Jag borde ha kollat i SAOB från början. Jag ser nu att ”nattduksbord” är den ursprungliga formen och att ”nattygsbord” visserligen är korrekt att använda, men ändå är en förvanskning i anknytning till ”natt-tyg”, som är något slags nattmössa för kvinnor.
Tack för er undersökning av nattduks-ordet, Agneta och Lars. I vilket fall som helst så vet jag mer nu än jag gjorde när jag skrev ner min fundering härom dagen. Man kan kanske säga att det – oberoende av hur etymologin verkligen ser ut i alla detaljer – pågår det ett slags underjordisk kamp mellan ”duk” och ”tyg” i vårt användande av ordet.
Kanske var nattduken ett snyggt broderat tygstycke som kvinnor brukade vira om sitt hår om natten. Om dagen låg det utbrett på ett bord som hade spegel och tjänstgjorde som ett toalettbord. Ett bord som kunde innehålla diverse attiraljer, som till exempel några hundra kärleksbrev som Dalin skrev om. Ordet syftade nog omväxlande på antingen duken eller på toalettbordet. Dalin skriver: »Et vid smink vant Fruen-timmer .. blyges för sällskap, innan hon suttit för Nattduken.« I en bouppteckning från 1737 står: »En Nattdukz duuk med spetzar.«
Undrar om framtida generationer om flera hundra år kommer att undra över för oss så självklara saker som t.ex. badrumsskåp. Kan det ha varit ett sorts skåp som innehöll ett helt badrum?
»1 g(amma)l Nattduuk af Prångellwäf. BoupptSthm 12/8 1680 «
Prångelväv? Har jag aldrig stött på tidigare. Och SAOB vet inte riktigt vad det syftar på eller ursprunget. Man förmodar att det var någon sorts linnevävnad.
En tysk text som tar upp nattduken och nattduksbordet.
Att franskans toilette kommer från toile = tyg/väv, har jag nog aldrig tänkt på.
Oj Agneta,
vad mycket det finns att veta kring den här nattduken! Och toilettes etymologi var också något nytt för mig. Väldigt mycket verkar snurra kring det här tyget eller den här duken – toalettpapper, vad kan det vara, skulle man också kunna fundera över, om man följer din tankegång om badrumsskåpet.
Ja min förra kommentar missade ju målet rätt så radikalt – jag missbedömde vilken riktning kommentarstråden skulle ta. Så låt mig nu bidra med följande:
Försigtigt äfven undanvik
Al brydsam forskning i gazetten
Vårt hushåll är vår republik
Vår politik är toiletten.
Bengt,
du missade inte alls målet. Ett mål jag hade var att locka andra att skriva texter på sina bloggar om sovrumsmöbler. Du är den ende som fört mig till det målet – än så länge. Och inte är vi här för att bedöma eller missbedöma kommentartrådars riktning – lika lite som för att bedriva brydsam forskning i gazetten. Tack för de raderna! Varifrån kommer de? Eller borde jag veta det? Jag kan bara säga: Agneta vet säkert.
Ja, för att för en gångs skull förekomma Agneta. Det är ju Lenngrens :
Råd till min k. Dotter, i fall jag hade någon.
Det förvånar mig litet att denna ytterst läsvärda dikt inte förekommer oftare i nutida politisk diskussion. Kanske är det så att det tänkesätt som Lenngren ironiserar över sedan länge är dött och begravet och alltså inte behöver uppmärksammas. Men jag undrar om det inte delvis fortfarande är aktuellt. Och allt är ju inte ironi. Den här versen borde ju anammas än idag t.ex.:
Följ, Betti, smakens enkla bud
Lät aldrig flärden dig förtrålla:
Al prydnad drifven intil skrud
Är blott affichen af en fjålla.
Sen finns det flera kvinnliga politiker som borde följt Lenngrens råd och stannat vid toiletten. Jag tänker särskilt på…nej, vi skall väl inte ha en politisk diskussion här. Och, naturligtvis, en hel drös med män men de har inte haft en lika vitter (sic!) rådgivare.
Bengt,
det var ju pinsamt att jag inte kände igen strofen, ”men dikten är ju så lång”. Jag ska ta och läsa den noga nu, för där finns säkert fler pärlor.
Grattis.
Ber om ursäkt dessutom, trodde att jag var den förste att fundera över nattduken och dess bord.
Men du var snabbare…..
Eller också får jag leva i tron att den förste var något senare än den första:-).
Jonas,
tack för kommentaren! Det är nog många före oss som har funderat över det här nattduksbordordet. Så liten den är, så är det en möbel som är svår att komma förbi.
Hej, alla nattygs- eller nattduksbordsentusiaster!
”Förtjusande” är ett ord som kanske inte används så ofta och som möjligen ger smått affekterade associationer, men jag tyckte er konversation om det ovan beskrivna bordet var just förtjusande. Jag blev helt och hållet bedårad!
Tack!
GG
Gunilla,
då ber jag att få tacka för den förtjusande komplimangen i hela nattduksbordsgruppens namn.
orkade inte kolla igenom hela tråden men funderade på detta igår natt. Kom fram till följande. Förr i tiden hade man ju en potta under sängen och i nattduks bordet förvarande man vatten osv för att kunna göra toalett på morgonen samt gå på pottan. Av flera anledningar behövs dukar; att torka sig, att tvätta av ansiktet samt att snyta sig i.