Blogg

Vårlördag i Gornji grad

Bodil Z 6 kommentarer

Den gångna lördagen var en dag av sol och värme. Londi och jag gick till fots in till Gornji grad bara för att det var roligt att gå. På Trg bana Jelačića hade vi stämt möte med Güldane, min turkiska kollega. Vi var där en kvart för tidigt alla tre och så gick vi upp till Tkalčićeva och satte oss i ett av utekaféerna. Güldane och jag drack kaffe och Londi vilade i skuggan under bordet. Güldane talade om Jungfrutornet i Bosporen, om myterna kring detta torn på ön mellan världsdelarna, om tornet som flickan, om tornet som platsen där flickan hölls fängslad, om blickarna hit och dit mellan kontinenterna, om årtusendenas gång:

‘In truth everything and everyone

Is a shadow of the Beloved,

And our seeking is His seeking

And our words are His words…

We search for Him here and there,

while looking right at Him.

Sitting by His side, we ask:

’O Beloved, where is the Beloved?’

Rumi

Efteråt gick vi upp till Gradec och tittade ut över staden

och så bar det av nedåt igen – i solkskenet.

Karlevistenen

Bodil Z 2 kommentarer

Jag har fått i uppdrag att sätta ihop ett kompendium med texter från Rökstenen till Strindberg för min ena studentgrupp, så jag skär mig just nu igenom den svenska litteraturhistorien som genom en ost. Nej, det var väl ingen bra liknelse. Ett räcke jag håller mig i (vid ostskärandet?) är E. N. Tigerstedts Svensk litteraturhistoria och det är ett sant nöje, inte minst för verbens sköna pluralformer.

Nå, efter Rökstenen har jag valt att ta upp den vackra skaldestrofen från den öländska Karlevistenen från slutet av 900-talet. Se här vilken mäktig text:

Hugfulle drotten av högen
höljd är, han som följdes
av ståtliga stordåd och dater
i strider på havet det vida.
Aldrig en mera väldig
ädling med tro och heder
styra skall stora landskap
stridsstark i Danmarks rike.

Och här dess originallydelse:

Fulkin likr hins fulkþu
flaistr uisi þat maistar
taiþir tulka þruþar
traukr i þaimsi huki
munat raiþ uiþur raþa
ruk starkr i tanmarku
aintils iarmun kruntar
urkrantari lanti

Och här stenens röst:

Ljubljana

Bodil Z 2 kommentarer

Ljubljana är en liten behändig stad belägen vid en krök av floden Ljubljanica där denna rinner ut i Sava. Staden och de bosättningar som föregick den har en mycket lång och brokig historia, som jag inte ska försöka mig på att återge här (men klicka gärna på Ljubljana-länken, så hittar ni en del där). Lite påminner den mig om Treviso, fast Treviso är vitare. Det är en mycket vacker stad och genom sin – relativa – litenhet blir den just älsklig och kanske betyder stadens namn just ”den älskade”. Jag ger ordet till bayerska wikipedia för en liten utredning av det slovenska stadsnamnet med en sväng också runt det tyska namnet på staden:

’s gibt drei vaschiedane Erklärungen fir d’ Herkunft vom Nåm. Da slowenische Stodnåm Ljubljana kummt entweda von "ljubljena", des haasst so vüi wia "geliebt", oda vom lateinischn Flussnåmen "aluviana". Da daitsche Nåm Laibach derfat vom Fluss Laiboch, ån dem d’ Stod liegt, obgleitt sei. De Endsüim "och" kummt in vüi süddaitsche Flussnåmen (zB Siooch) vur. (oidhochdaitsch "aha" bedeitt Wossa bzw. Gewässa, vgl. lateinisch "aqua").

Ja, flod eller kärlek, vem vet? En flodälskling kanske? Så här såg det i alla fall ut i Ljubljana en solig dag i slutet av februari. Genom alla bilderna strömmar som ni ser Ljubljanicas gröna vatten. Det är just de här mötena mellan byggnaderna och floden som skapar eller åtminstone förhöjer skönheten.

Tågresa genom det sköna Slovenien i slutet av februari

Bodil Z Lämna en kommentar

En dag i slutet av februari gjorde R, Londi och jag en tågresa till Ljubljana. Här är stationerna längs vägen: Dobova-Krško-Sevnica-Zidani Most-Trbovlje-Ljubljana. Dobova känner ni redan till om ni läst det förrförra inlägget här. I eller vid Krško finns Sloveniens enda kärnkraftverk och därifrån får även Kroatien energi. Sevnica är en liten stad, i vars äldre del jag skulle kunna tänka mig att promenera omkring en sommardag. I Zidani Most finns inte mycket mer än en bro och i Trbovlje finns, som ni ser om ni klickar, en enorm skorsten. Vid tillfälle ska jag göra en separatbetraktelse över detta monster här. Nå, om stationerna mellan Zagreb och Ljubljana inte erbjuder många lockelser för resenären (utom möjligen Sevnica), så är själva färden utmed Sava hänförande vacker. Delvis for vi samma sträcka som Londi och jag farit i december på vår väg mot Brno, men från ett stycke före Zidani Most möttes vi eller jag av nya vyer.

Här kommer i ordningsföljd bilder från ditvägen:

Och till sist en bild från hemvägen, strax efter att vi lämnat Ljubljana bakom oss igen, innan mörkret föll: