Jag kom att gå längs Arno flera gånger under min gångna italienska vecka – först i Florens och sedan i Florens igen och till sist i Pisa. Jag tänkte på det där vanliga om att vattnet ständigt är ett annat medan floden hela tiden är densamma; sådana där Vasudeva-tankar ur Hesses Siddhartha som ju bygger på mycket äldre, ja uråldriga, föreställningar. Och stundtals kom Ungarettis I fiumi för mig, fastän Arno ju inte alls hör till hans floder.
Arno genom Florens:
Arno genom Pisa:
Bodil, när jag ser bilderna i din blogg tänker jag på följande:
”Jemand hat neulich im Fernsehen gemeint die europäischen Länder
wären Kulturnationen während Schweden eine Naturnation sei.”
Visst ligger det något i det?
Ja – och jag hittade förresten ett inlägg om Kalix’ älv hos dig nyligen och det jag såg och läste där passar väl in i det här sammanhanget.
Fantastiska bilder nu igen – särskilt den första – jag vill också åka dit och se det på riktigt!
Förresten har jag några liknande bilder från Wien 1996, kom jag på nu – med Donau då, förstås.
Ja, det är verkligen lite lustigt att vi båda plötsligt bloggar om en flod – och så olika de är, våra floder.
Min vän kallar förresten min vistelse uppe i norr för ”kulturelle Fastenkur”. *smile*
Jag önskar dig en fin helg.